Skäfthammars kyrka
Skäfthammars kyrka är en kyrkobyggnad som hör till Skäfthammar-Hökhuvuds församling i Uppsala stift. Kyrkan ligger i utkanten av samhället Gimo. KyrkobyggnadenKyrkan har en välbevarad medeltida exteriör och består av ett rektangulärt långhus med rakt avslutat kor i öster. Vid nordöstra sidan finns en vidbyggd sakristia och vid sydvästra sidan ett vidbyggt vapenhus. Väggarna är av gråsten, med tegel endast i fönster- och portalomfattningar. Vapenhuset är putsat och vitkalkat. Kyrkans långhus har rundbågiga fönster och täcks av ett spånklätt sadeltak. Kyrkorummet nås via vapenhuset i söder. Enligt medeltida tradition saknar norra långväggen fönsteröppningar. Tillkomst och ombyggnader1316 visiterade ärkebiskop Olov Björnsson en kyrka i Skäfthammar som troligen var ett litet träkapell. Nuvarande kyrka uppfördes sannolikt under andra hälften av 1400-talet. Möjligen kan den tunnvälvda sakristian ha hört till tidigare kyrka och uppförts någon gång åren 1250-1350. Kyrkorummets tegelvalv är troligen jämngamla med kyrkan. Vapenhuset kan ha tillkommit något senare. Vid kyrkans invigning försågs kyrkorummet med tolv konsekrationskors och åtta av dessa finns kvar på väggarna. Väggar och valv har rikligt med kalkmålningar som troligen tillkom vid slutet av 1500-talet. Målningarna har bibliska figurscener och saknar helgonframställningar. Åren 1682-1683 byggdes sidoläktare längs norra väggen för att rymma vallonsmederna från Gimo bruk och deras hustrur. Under första hälften av 1700-talet lades ett tegelgolv i kyrkorummet. Omkring mitten av samma århundrade förstorades kyrkfönstren. Samtidigt tillkom nuvarande predikstol och altaruppsats. Vägg- och valvmålningarna överkalkades under 1700-talet. Vid en restaurering 1915 under ledning av Sigurd Curman[1] fick kyrkorummet sitt nuvarande utseende då kalkmålningarna knackades fram, korfönstret murades igen och inredningens ursprungliga färger återställdes. 1965 genomfördes en restaurering under ledning av konservator Sven Carlsson. Kyrkorummet genomgick inga förändringar. Inventarier
Bildgalleri
OmgivningEn teckning från 1636 av Johannes Haquini Rhezelius visar att den ursprungliga kyrkogården hade sin huvudsakliga utsträckning söder och öster om kyrkan. På teckningen syns en stor stiglucka i södra kyrkogårdsmuren. Stigluckan revs på 1800-talet. Norr om kyrkan finns en nyare kyrkogård som invigdes hösten 1930. Vid nya kyrkogårdens norra mur finns ett bårhus som uppfördes 1941. På en liten kulle nordväst om kyrkogården står en brädklädd klockstapel. På dess vindflöjel står årtalet 1747, som är stapelns byggnadsår. Stapeln har en bottenvåning klädd med spån, väggar klädda med panel och en spånklädd huv med kraftig lanternin. Lanterninen har fönsterluckor och en mjukt rundad takhuv med spira. I stapeln hänger tre kyrkklockor. Storklockan är skänkt till församlingen 1746 och bär de Geers vapen. Mellanklockan är omgjuten 1747 av Gerhard Meyer. Lillklockan är gjuten 1658 och rings med sträng. Referenser
WebbkällorExterna länkar
|