Rupert Hollaus

NSU Rennfox 125cc av 1954 års modell, kallad "Blåvalen".
Rupert Hollaus grav

Rupert Hollaus, född 4 september 1931 i Traisen, Österrike, död 11 september 1954 i Monza, Italien, var en österrikisk roadracingförare. Han blev världsmästare i 125GP 1954 samma år som han förolyckades i en krasch på Monzabanan. Hollaus blev därmed den förste postume världsmästaren inom roadracing.

Tävlingskarriär

Hollaus började tävla i roadracing vid 18 års ålder. Säsongen 1953 tävlade han i Europa med stor framgång. Det ledde till att NSU skrev kontrakt med Hollaus att som fabriksförare i Roadracing-VM 1954 framföra en NSU Rennmax i 250cc och en NSU Rennfox i 125cc. Han kom trea i debuten i 250cc i Frankrike. Därefter kom debuten i Tourist TrophyIsle of Man som gick mycket bra. Hollaus kom tvåa i 250cc efter stallkamraten Werner Haas och vann 125cc efter en hård kamp med Carlo UbbialiMV Agusta. Hollaus vann även de tre följande deltävlingarna i 125cc och var därmed klar världsmästare trots att två deltävlingar återstod. I 250cc placerade sig Hollaus som tvåa efter Haas i tre Grand Prix innan han vann Schweiz Grand Prix. Det skulle räcka till en andraplats i VM.

På lördagsträningen den 11 september inför Nationernas Grand Prix på Monzabanan störtade Hollaus i andra Lesmokurvan och ådrog sig så svåra skallskador att han avled på sjukhuset i Monza vid femtiden på eftermiddagen. För att hedra Hollaus kördes det första varvet i 125cc-loppet i konvoj i låg fart. Han begravdes vid en välbesökt statsbegravning i hemstaden Traisen. Det var den första statsbegravningen i Österrike för en motorcykelryttare.

Segrar 250GP

Nr Grand Prix År
1 Schweiz 1954

Segrar 125GP

Nr Grand Prix År
1 Isle of Man 1954
2 Nordirland 1954
3 Holland 1954
4 Västtyskland 1954

Källor