Prometium

Prometium
Nummer 61 Tecken Pm Grupp N/A Period 6 Block f
Pm ↓ Np Neodym ← Prometium → Samarium     [Xe] 4f^5 6s^2             61Pm                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                         Emissionsspektrum
Generella egenskaper
Relativ atommassa	146,9151 u
Utseende	Metallisk
Fysikaliska egenskaper
Densitet	7 264 kg/m³ (273 K)
Aggregationstillstånd	Fast
Smältpunkt	1 373 K (1 100 °C)
Kokpunkt	3 273 K (3 000 °C)
Molvolym	20,23 × 10^-6 m³/mol
Smältvärme	86,7 kJ/mol
Atomära egenskaper
Atomradie	185 (205) pm
Jonisationspotential	Första: 540 kJ/mol Andra: 1 050 kJ/mol Tredje: 2 150 kJ/mol Fjärde: 3 970 kJ/mol (Lista)
Elektronkonfiguration
Elektronkonfiguration	[Xe] 4f^5 6s^2
e^− per skal	2, 8, 18, 23 ,8, 2
Kemiska egenskaper
Oxidationstillstånd	3 (svag bas)
Elektronegativitet	1,13 (Paulingskalan)
Diverse
Kristallstruktur	Hexagonal
Identifikation
Historia
Stabilaste isotoper
Nuklid NF t1/2 ST SE (MeV) SP ^143Pm {syn.} 265 dagar ε 1,041 ^143Nd ^144Pm {syn.} 363 dagar ε 2,332 ^144Nd ^145Pm {syn.} 17,7 år ε α 2,322 0,163 ^145Nd ^141Pr ^146Pm {syn.} 5,53 år ε β^- 1,472 1,542 ^146Nd ^146Sm ^147Pm {syn.} 2,6234 år β^- 0,224 ^147Sm ^148Pm {syn.} 5,370 dagar β^- 2,468 ^148Sm ^149Pm {syn.} 53,08 timmar β^- 1,071 ^149Sm
Säkerhetsinformation
Övriga faror Radioaktiv
SI-enheter och STP används om inget annat anges.

Prometium är ett metalliskt grundämne som tillhör lantanoiderna och de sällsynta jordartsmetallerna. Ämnet förekommer inte naturligt.[1]

Egenskaper

Alla isotoper av prometium är radioaktiva. De 14 kända isotoperna har masstal från 141 till 154 och halveringstid från 34 sekunder till 17,7 år.[2]

Förekomst och framställning

Prometium bildas i naturen i mycket små mängder. Det påvisades första gången 1941 vid bestrålning av neodym och praseodym med α-partiklar, neutroner och deutroner (kärnan i deuteriumatomen, tungt väte, ^2H).[2]

Användning

Tekniskt används prometium som β-strålare vid radioaktiv tjockleksbestämning och ingår i vissa självlysande färger samt i specialbatterier, t. ex. för pacemakers.[2]

Källor

1. ”prometium - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/prometium. Läst 26 januari 2021. 
2. ^ [ ] Bra Böckers lexikon, 1979.