|
Philadelphia FlyersPhiladelphia Flyers är en amerikansk ishockeyorganisation vars lag är baserat i Philadelphia i Pennsylvania, och har varit medlemsorganisation i National Hockey League (NHL) sedan den 9 februari 1966 då organisationen bildades.[1] Lagets hemmaarena är Wells Fargo Center och invigdes den 13 augusti 1996 med namnet Corestates Center.[2] Laget spelar i Metropolitan Division tillsammans med Carolina Hurricanes, Columbus Blue Jackets, New Jersey Devils, New York Islanders, New York Rangers, Pittsburgh Penguins och Washington Capitals.[3] Flyers hade en storhetstid under 1970-talet då de fick smeknamnet "Broad Street Bullies", mycket på grund av det brutala spel de spelade.[4] De vann då Stanley Cup för säsongerna 1973–1974[5] och 1974–1975[6]. De har haft en del namnkunniga spelare genom åren som bland andra Bobby Clarke, Eric Lindros, Bernie Parent, Bill Barber, Pelle Lindbergh, Brian Propp, John LeClair, Claude Giroux, Rod Brind'Amour, Mark Recchi, Mark Howe, Reggie Leach, Darryl Sittler, Rick MacLeish, Rick Tocchet och Ken Linseman. Historia60-taletPhiladelphia Flyers gick med i NHL 1967. Det var första gången på 40 år som nya lag gick med. Ett annat av de sex nya lagen var St. Louis Blues. De gamla lagen, kallade Original Six favoriserades av NHL. Philadelphia Flyers spelade i Western Division tillsammans med de andra ny lagen. Flyers bäste målskytt var Leon Rochefort som gjorde 21 mål. I slutspelet förlorade de mot St. Louis Blues i kvartsfinalen.
70-taletI början av 1970-talet höll Philadelphia jämna steg med Original Six och de nya lagens första superstjärna blev Bobby Clarke. Flyers spelade väldigt hårt och kallades för The Broad Street Bullies. Under den första Stanley Cup-vinnarsäsongen, 1973-1974, nådde över sju spelare 100 utvisningsminuter på en säsong. Värst var Dave 'The Hammer' Schultz som var utvisad 348 minuter, lika mycket som sex hela matcher. Flyers vann finalen mot Boston Bruins med 4-2 i matcher. Säsongen 1974-1975 försvarade Flyers Stanley Cup mot Buffalo Sabres med 4-2 i matcher. Under säsongen slog Schultz rekordet för utvisningar med 472 minuter. Året efter förlorades Stanley Cup till Montreal Canadiens med 4-0 i matcher.
80-talet1979-1980 spelade Flyers återigen final, den här gången mot New York Islanders. Bob Nystrom slog in det avgörande målet i match sex. Flyers poängliga vanns av Ken Linseman. 1984-1985 gick Flyers till final igen. I mål stod svenske målvakten Pelle Lindbergh och de mest framstående anfallarna var Tim Kerr och Brian Propp, som båda gjorde över 40 mål i grundserien. Edmonton Oilers vann med 4-1 i matcher. I november 1985 omkom Pelle Lindbergh i en bilolycka. 1986-1987 spelade Flyers sin sjätte final på 13 år, den här gången mot Edmonton Oilers. Ny målvakt var Ron Hextall. Flyers förlorade med 4-3 mot Wayne Gretzkys Edmonton Oilers.
90-talet1991 draftade dåvarande Quebec Nordiques (idag Colorado Avalanche) Eric Lindros, "The Next One". Men Lindros vägrade spela för Quebec och det ledde till den största spelaraffären någonsin i NHL:s historia, Lindros-affären. Quebec bytte bort Lindros till Philadelphia Flyers. Åt andra hållet gick flera spelare, som till exempel Peter Forsberg, Mike Ricci, Steve Duchesne samt 15 miljoner dollar. 10 år efter den senaste finalen, 1996-1997, spelade Philadelphia sin sjunde final ledda av Legion of Doom-kedjan med John LeClair, Eric Lindros och Mikael Renberg. Detroit Red Wings vann med 4-0 i matcher.
00-taletUnder 2000-talet hade Philadelphia Flyers ett av de bättre förhandstippade lagen men nådde aldrig hela vägen fram till Stanley Cup-final. Den 5 mars 2004 blev Flyers det första laget exklusive Original Six som nådde 10 000 mål. I samma match, mot Ottawa Senators satte klubbarna nytt NHL-rekord i antalet utvisningsminuter, 419 minuter. Den 3 augusti 2005 gjorde Philadelphia Flyers ett mycket uppmärksammat nyförvärv, när de kontrakterade Peter Forsberg för två år. Forsberg får därmed till slut spela för den klubb som draftade honom 1991. I Lindros-affären byttes han bort till Quebec Nordiques/Colorado Avalanche. På grund av att det nya lönetaket (som kom till i det nya kollektivavtalet efter 2004-2005) överskreds, bytte man bort stjärnan Jeremy Roenick till Los Angeles Kings för att man skulle komma under lönetaket. I och med värvandet av Forsberg, Derian Hatcher och Mike Rathje. Säsongen 2005-2006 var Flyers framgångsrika, man hade en av ligans främsta kedjor med Simon Gagne, Peter Forsberg och Mike Knuble. Dessa backades upp av unga forwards som Jeff Carter, Mike Richards och R.J. Umberger hade nya regler införts, som skulle främja snabbt och offensivt spel. Flyers, med sitt traditionellt tunga och fysiska spel, hade stundtals problem med att hänga med och drog på sig utvisningar. Detta problem skulle nå sin kulmen säsongen därpå, 2006-2007, då laget gjorde en störtdykning jämfört med föregående år. Philadelphia Flyers hade fortfarande inte tagit till sig det "nya NHL", och resultatet var förödande. De tidigare så hyllade nyförvärven Rathje och Hatcher hade uppenbart svårt att hänga med motståndarnas snabba forwards - och var inte ensamma. Tidigare hade laget kunnat använda sitt fysiska spel och haka i större utsträckning, men när domarnivån sänktes ledde det ofta till utvisningar. Dessutom var offensiven inte lika bra som tidigare: Peter Forsberg var ofta skadad, och utan honom fick Gagne och Knuble svårare att producera. I mål kämpade Robert Esche och Antero Niittymäki och platsen som förstemålvakt - och båda var mycket ojämna. Säsongen var helt misslyckad, Flyers hamnade sist i Eastern Conference och frågan var: skulle man bygga nytt från grunden eller försöka värva ihop ett bättre lag till nästa säsong? Svaret blev ett mellanting. Till att börja med bytte man bort Forsberg till Stanley Cup-kandidaten Nashville Predators, och fick i utbyte unge forwarden Scottie Upshall, backtalangen Ryan Parent och ett förstaval i draften (En affär som skulle visa sig gå kraftigt i Flyers favör, då Predators åkte ut i första slutspelsomgången, varpå Forsberg blev free agent). Sedan skickade man tillbaka förstavalet till Predators i utbyte mot den rutinerade offensive backen Kimmo Timonen och den tuffe forwarden Scott Hartnell. För att få in en stabil förstemålvakt så bytte Holmgren till sig Martin Biron från Buffalo Sabres. Man lyckades också skriva kontrakt med centern Daniel Brière, som var en utmärkt ersättare till Forsberg i förstakedjan. Genom att byta bort den begåvade men ojämne backen Joni Pitkänen och 36-åringen Geoff Sanderson till Edmonton Oilers så kunde Holmgren addera unge forwarden Joffrey Lupul och den rutinerade defensive backen Jason Smith till truppen. Sammantaget hade Flyers uppgraderat varje position, och man hade värvat både talang och rutin. Spelare som Lupul, 24, Hartnell, 25, och Upshall, 23, var tillräckligt gamla för att bidra direkt, men kunde ändå stanna i laget i flera år framöver. Sammantaget såg det bra ut för det nya Flyers, och laget ansågs ha god chans på en slutspelsplats nästa säsong. Både i slutspelet 2007-2008 och 2008-2009 åkte Flyers ut mot Pittsburgh Penguins, första gången i Conferencefinalen, andra gången i slutspelets första omgång.
10-taletInför säsongen 2009-10 genomfördes flera förändringar. Målvaktsduon Martin Biron och Antero Niittymäki tilläts lämna som free agent och istället värvades Ray Emery från Atlant Mytisjtji som förstemålvakt och Brian Boucher från San Jose Sharks som backup. Backuppsättningen förstärktes genom att den rutinerade storbacken Chris Pronger byttes in från Anaheim Ducks mot Joffrey Lupul, Luca Sbisa och Flyers förstaval i draften 2009 och 2010. Tränaren John Stevens sparkades också och ersattes med Peter Laviolette. Både Emery och Boucher drabbades av skador, som i Emerys fall spolierade hela säsongen. Istället fick tredjemålvakten Michael Leighton ta över som förstemålvakt. Av Leightons 10 första matcher vann Flyers 8. Dock drabbades också han av en skada och Boucher tog tillbaka platsen som förstemålvakt. Totalt använde Flyers sju (!) målvakter under säsongen. Trots förstärkningarna uteblev den omedelbara framgången och Flyers tvingades i grundseriens sista omgång spela en helt avgörande match om en plats i slutspelet mot New York Rangers. Flyers vann och ställdes mot New Jersey Devils i slutspelets första omgång. Trots att New Jersey varit ett topplag under hela säsongen medan Flyers slagits kring slutspelsstrecket vann Flyers relativt enkelt med totalt 4-1 i matcher, mycket beroende på storspel från Boucher. I andra omgången ställdes Flyers mot Boston Bruins, och trots att serien var jämn vann Bruins de tre första matcherna. I den fjärde matchen återvände den tidigare skadade Simon Gagné och avgjorde på övertid, vilket tvingade fram en femte match. I match fem vann Flyers komfortabelt med 4-0. Boucher, som dittills varit en av slutspelets bästa målvakter, åkte dock på en skada och Michael Leighton fick hoppa in för första gången sedan mars. Boucher och Leighton blev därigenom det första målvaktspar sedan 1955 att dela på en slutspelsnolla. En Flyers-seger med 2-1 i match sex tvingade fram en helt avgörande match i Boston. Efter att ha legat under med 3-0 i matchserien och 3-0 i den sista och avgörande matchen genomförde Flyers historiens kanske mest imponerande vändning i NHL:s historia, genom att vända den sista matchen till 3-4 efter ett sent mål av Gagne. Flyers blev därigenom den tredje klubben i NHL:s historia att vinna en slutspelsserie efter att ha legat under med 3-0, efter Toronto Maple Leafs 1941-42 och New York Islanders 1974-75. I Conference-finalen mötte Flyers Montreal Canadiens och tog sig vidare till Stanley Cup-finalen efter 4-1 i matcher, mycket beroende på fantastiskt spel från Leighton, som blev den första Flyers-målvakten någonsin att hålla tre nollor i en slutspelsserie. Det var första gången på 13 år var Flyers i final. I finalen väntade Chicago Blackhawks. Efter att ha förlorat de två första matcherna tog Flyers två raka och utjämnade, men efter en 7-4-förlust i femte matchen var laget tvungen att vinna både match sex och sju. Flyers pressade fram övertid i den sjätte matchen, men efter att Patrick Kane gjort mål var Blackhawks Stanley Cup-mästare för första gången sedan 1961. Daniel Brière vann slutspelets poängliga med 30 poäng och Ville Leino, som tradats till Flyers från Detroit Red Wings tidigare under säsongen, tangerade med 21 poäng NHL:s rekord för flest gjorda poäng av en rookie i ett NHL-slutspel. Säsongen 2010-2011 inledde flyers starkt och ledde under större delen av säsongen Western Conference, men slutade som tvåa efter att Pronger blivit långtidsskadad och laget tappade formen totalt under seriens sista månader. I första rundan mötte flyers Buffalo Sabres, som besegrades med 4-3 i matcher efter en vändning från 2-3. I Conference-semifinalen var laget dock chanslösa mot blivande Stanley Cup-mästarna Boston Bruins som vann fyra raka matcher och därmed tog revansch från fjolårets möte lagen emellan.
20-talet
NamnhistorikNamnet Flyers valdes av en kommitté efter en namntävling där 25 000 bidrag lämnades in. Vinnaren var en lite pojke som hade skrivit "Fliers" på sitt bidrag eftersom det fonetiskt lät bra tillsammans med Philadelphia. ArenaPhiladelphia Flyers spelar i Wells Fargo Center, byggd 1996. Arenan bytte namn från Wachovia Center inför säsongen 2010-2011. Tidigare kallades arenan för CoreStates Center och First Union Center efter bankerna som sponsrade. I arenan spelar också NBA-laget Philadelphia 76ers. Innan Philadelphia Flyers flyttade till Wells Fargo Center spelade de i Wachovia Spectrum, bara ett stenkast därifrån. I närheten av Wells Fargo Center och Wachovia Spectrum ligger Citizens Bank Park, en baseboll-arena (hemmaarena för Philadelphia Phillies) och Lincoln Financial Field, där Philadelphia Eagles spelar sina hemmamatcher i amerikansk fotboll. MaskotGrittyNuvarande spelartruppSpelartruppen 2024/2025Senast uppdaterad: 13 december 2024.
SpelargalleriStabenUppdaterat: 12 maj 2023[38]
UtmärkelserPensionerade nummerFem spelarnummer har blivit "pensionerade" av klubben, det vill säga ingen annan spelare kommer någonsin att få använda samma nummer i Philadelphia Flyers medan ett är "inofficiellt". Ytterligare ett nummer har blivit pensionerat av själva ligan.
Hall of Famers
Troféer
General manager
Tränare
Lagkaptener
1 Vann Stanley Cup med Flyers. StatistikPoängledareTopp tio för mest poäng i klubbens historia. Siffrorna uppdateras efter varje genomförd säsong. GrundserieUppdaterat efter 2009-10
Svenska spelareUppdaterat: 2012-06-01
¹ = Grundserie ² = Slutspel Övertid = Vunnit matcher som har gått till övertid. | GAA = Insläppta mål i genomsnitt | SVS% = Räddningsprocent | Nollor = Hållit nollan det vill säga att motståndarlaget har ej lyckats göra mål på målvakten under en match. | K/A = Om spelare har varit lagkapten och/eller assisterande lagkapten | PIM = Utvisningsminuter Första draftval
Referenser
Externa länkar
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
_(cropped).jpg)
.jpg)
_(cropped).jpg)
