Pärlglada

Pärlglada Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Djur Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass	Fåglar Aves
Ordning	Hökfåglar Accipitriformes
Familj	Hökar men se text Accipitridae
Släkte	Gampsonyx
Art	Pärlglada G. swainsonii
Vetenskapligt namn
§ Gampsonyx swainsonii
Auktor	Vigors, 1825
Utbredning

Pärlglada[2] (Gampsonyx swainsonii) är en fågel inom ordningen hökfåglar, vanligen placerad i familjen hökar,[3] den minsta i Amerika. Fågeln förekommer från Honduras och El Salvador i Centralamerika söderut till norra Argentina i Sydamerika. Arten har gynnats av avskogningen och både expanderat utbredningsområdet norrut och ökat i antal. IUCN kategoriserar den som livskraftig.

Utseende och läten

Pärlgladan är en mycket liten (20–28 cm) och falkliknande rovfågel, minst av alla i Amerika. Den har smala spetsiga vingar, relativt lång tvärt avskuren stjärt och korta ben. Fjäderdräkten är svartaktig ovan, rent vit under och med ett smalt vitt halsband. Kinder och flanker är i varierade grad beige- eller orangetonade. Lätet är ett ljust "kipkipkipkipkip...", i flykten ett "kiriririri".[4]

Utbredning och systematik

Pärlgladan placeras som ensam art i släktet Gampsonyx. Den förekommer i Latinamerika och delas in i tre underarter med följande utbredning:[5]

• Gampsonyx swainsonii leonae – sydöstra El Salvador, södra Honduras, västra Nicaragua, Costa Rica och Panama i Centralamerika samt i Sydamerika från norra och östra Colombia genom Venezuela och Trinidad till Guyana och Surinam, söderut till nordöstra Ecuador och Brasilien norr om Amazonfloden
• Gampsonyx swainsonii swainsonii – Brasilien söder om Amazonfloden till östra Peru, Bolivia, Paraguay och norra Argentina
• Gampsonyx swainsonii magnus – kustområden västerut i västra Ecuador och nordvästra Peru

Släktskap

Pärlgladan är närmast släkt med afrikanska saxstjärtsgladan (Gampsonyx swainsonii) och gladorna i Elanus. Tillsammans utgör de systergrupp till alla andra arter i familjen.[6][7] Genetiska studier visar att de skildes åt redan under tidig miocen, och parat med skillnader i cytologi, morfologi och ekologi rekommenderar författarna till studien att de urskiljs som en egen familj, Elanidae.[8] Inom den familjen för författarna pärlgladan till en egen underfamilj. Hittills har endast Birdlife International följt dessa rekommendationer, medan tongivande International Ornithological Congress och eBird/Clements, liksom svenska Birdlife Sverige, än så länge behåller kladen bland hökarna.

Levnadssätt

Pärlgladan hittas i torra områden, savann, buskrika betesmarker, cerrado och öppen tropisk skog, i Colombia upp till 1000 meters höjd. Den lever huvudsakligen av små ödlor, men också större insekter och ibland även småfåglar upp till rostsparvduvans storlek. Den jagar vanligen genom utfall ner mot marken från en sittplats, men kan också ses jaga i flykten eller ryttla.[5]

Häckning

Arten häckar vid varierande tider på året, möjligen kopplat till regn, i öppen skog, men även i stadsbelägna parker. I ett slarvigt byggt kvistbo fem meter upp på en liggande gren lägger den två till tre vita brunfläckade vita ägg. Äggen ruvas huvudsakligen av honan och ungarna blir flygga efter 35 dagar.[5]

Status

Pärlgladan har ett stort utbredningsområde och tros öka kraftigt i antal till följd av avskogningen.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar arten som livskraftig.[1] Världspopulationen uppskattas till i storleksordningen en halv till fem miljoner vuxna individer.[9]

Namn

Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar William Swainson (1789-1855), engelsk naturforskare, konstnär och samlare av specimen.[10] Det vetenskapliga släktesnamnet Gampsonyx betyder "krökt klo".[11]

Noter

1. ^ [ ] Birdlife International 2020 Gampsonyx swainsonii . Från: IUCN 2020. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 21 december 2020.
2. BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
3. Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
4. Robin Restall; Juan Freile (8 March 2018). Birds of Ecuador. Bloomsbury Publishing. ISBN 978-1-4729-2565-7. https://books.google.com/books?id=GNo3DwAAQBAJ&pg=PA64 
5. ^ [ ] Bierregaard, R. O. och G. M. Kirwan (2020). Pearl Kite (Gampsonyx swainsonii), version 1.0. I Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie och E. de Juana, red.). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.peakit1.01
6. Lerner HRL & DP Mindell. 2005. Phylogeny of eagles, Old World vultures and other Accipitridae based on nuclear and mitochondrial DNA. Molecular Phylogenetics and Evolution 37: 327–346.
7. Griffiths, C.S., Barrowclough, G.F., Groth, J.G. & Mertz, L.A. (2007). Phylogeny, diversity, and classification of the Accipitridae based on DNA sequences of the RAG-1 exon. Journal of Avian Biology 38(5): 587–602.
8. Starikov, I. J.; Wink, M. (2020). ”Starikov, I. J., & Wink, M. (2020). Old and Cosmopolite: Molecular Phylogeny of Tropical–Subtropical Kites (Aves: Elaninae) with Taxonomic Implications.” (på engelska). Diversity 12 (9). doi:10.3390/d12090327. 
9. Partners in Flight. 2019. Avian Conservation Assessment Database, version 2019. Hämtas från: http://pif.birdconservancy.org/ACAD Arkiverad 29 augusti 2020 hämtat från the Wayback Machine..
10. Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.
11. James A. Jobling (2010) The Helm Dictionary of Scientific Bird Names. Christopher Helm, London. ISBN 978-1-4081-2501-4

Externa länkar

• Wikispecies har information om Gampsonyx swainsonii.
  Artförteckning
• Wikimedia Commons har media som rör Gampsonyx swainsonii.
  Bilder & media
• Läten på xeno-canto.org