sv Orientbacksvala

	Orientbacksvala; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Tättingar; Passeriformes
Familj	Svalor; Hirundinidae
Släkte	Riparia
Art	Orientbacksvala; R. chinensis
Vetenskapligt namn
	§ Riparia chinensis
Auktor	(J. E. Gray, 1830)
Utbredning

Orientbacksvala^[2] (Riparia chinensis) är en asiatisk fågel i familjen svalor inom ordningen tättingar,^[3] tidigare behandlad som underart till afrikanska brunstrupig backsvala.

Kännetecken

Utseende

Orientbacksvalan är en mycket liten svala, endast 10-11 centimeter lång. Den är väldigt lik sin afrikanska motsvarighet brunstrupig backsvala med brun ovansida och ljus undersida med mörkskuggad strupe. Orientbacksvalan har dock mindre näbb, något längre stjärt, blekare övergump samt avvikande läten.^[4]^[5]

Arten är lik både backsvala och framför allt blek backsvala, men är mindre och har fladdrigare, svagare flykt. Den saknar också något form av bröstband, har mörkare ovansida.^[6]

Läten

Orientbacksvalan låter höra raspiga "chitrr" och ringande "chit-it", påminnande om stjärtmes. Den har även ett tyst backsvalelikt kvitter.^[7]

Utbredning och systematik

Orientbacksvala delas upp i två underarter med följande utbredning:^[3]

R. c. chinensis – förekommer från Afghanistan och Pakistan till norra Indien, Myanmar och Sydostasien
R. c. tantilla – förekommer i norra Filippinerna (Luzon och eventuellt Negros)

I vissa områden är den stannfågel, men gör lokala förflyttningar i Pakistan, Indien och Bangladesh.^[4] Tillfälligt har den påträffats i Hongkong, Iran, Turkmenistan och Uzbekistan.^[1]

Tidigare betraktades den som en underart till brunstrupig backsvala (R. paludicola).

Levnadssätt

Liksom alla backsvalor ses den nära floder, sjöar och andra vattendrag, särskilt under häckningstid då den bygger bon i sandbankar och liknande. Häckningstiden varierar, troligen en anpassning till när regnperioden infaller.^[4]

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal till följd av omvandling av våtmarker, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.^[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).^[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som generellt vanlig och vida spridd.^[8] Den anses vara den vanligaste backsvalan på Indiska subkontinenten.^[4]

Referenser

^ [a b c d] Birdlife International 2016 Riparia chinensis Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 10 december 2016.
^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
^ [a b c d] del Hoyo, J., Collar, N. & Kirwan, G.M. (2018). Asian Plain Martin (Riparia chinensis). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/1343903 15 september 2018).
^ Boesman, P. (2016) Notes on the vocalizations of Plain Martin (Riparia paludicola). HBW Alive Ornithological Note 412. URL: http://www.hbw.com/node/1253813 (hämtad december 2016).
^ Raffael Ayé, Manuel Schweizer, Tobias Roth (2014). Helm Field Guide: Birds of Central Asia (andra upplagan). London: Bloomsbury Publishing Plc. sid. 146-147. 978-0-7136-7038-7
^ Mark A. Brazil (1991) The Birds of Japan, Christopher Helm, London
^ del Hoyo, J., Elliott, A. and Christie, D. 2004. Handbook of the Birds of the World, Vol. 9: Cotingas to Pipits and Wagtails. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör orientbacksvala.
Bilder & media
Wikispecies har information om Riparia chinensis.
Artförteckning
Bilder och filmer på Internet Bird Collection
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c d] Birdlife International 2016 Riparia chinensis Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 10 december 2016.

[SOF-2] Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14

[CC-3] [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11

[hbw-4] [a b c d] del Hoyo, J., Collar, N. & Kirwan, G.M. (2018). Asian Plain Martin (Riparia chinensis). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/1343903 15 september 2018).

[5] Boesman, P. (2016) Notes on the vocalizations of Plain Martin (Riparia paludicola). HBW Alive Ornithological Note 412. URL: http://www.hbw.com/node/1253813 (hämtad december 2016).

[ASR-6] Raffael Ayé, Manuel Schweizer, Tobias Roth (2014). Helm Field Guide: Birds of Central Asia (andra upplagan). London: Bloomsbury Publishing Plc. sid. 146-147. 978-0-7136-7038-7

[7] Mark A. Brazil (1991) The Birds of Japan, Christopher Helm, London

[8] Hoyo, J., Elliott, A. and Christie, D. 2004. Handbook of the Birds of the World, Vol. 9: Cotingas to Pipits and Wagtails. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]