Onda sagor
Onda sagor är en novellsamling från 1924 av Pär Lagerkvist. Den innehåller elva av hans mest kända noveller:[1]
Far och jagFar och jag är en på ytan enkel historia om en pojke och hans far, en anställd vid järnvägen. De strosar genom en fridfull natur, följande järnvägsspåren. Det sista tåget har sedan länge gått. Allteftersom novellen fortgår förändras stämningen; det börjar skymma och pojken blir rädd. Ljudet av ett ankommande tåg hörs i fjärran, och de båda tvingas lämna järnvägsspåret. Fadern är förvånad; det skall inte gå några tåg vid denna tid. Tåget rusar förbi dem och pojken skymtar den spöklike lokföraren:
En hjältes dödEfter ett rykte att någon skall hoppa från ett kyrktak samlas en folkmassa därunder. De betalar sitt inträde och väntar spänt:
Hissen som gick ner i helveteDenna novell handlar om ett par som träffas på ett hustak för en romantisk stund. I hissen förlorar de sig själva i ögonblickets evighet. På väg ner till entrén för att gå ut och roa sig, märker de plötsligt att hissen de färdas i inte verkar stanna. Utanför hissgallret syns endast mörker. När hissen stannar, öppnas dörren. De hälsas av en djävul, som mycket artigt förklarar att helvetet moderniseras. De sysslar inte längre med kroppslig pina, tack gudskelov för det, utan endast den sinnliga sorten. Mycket riktigt träffar också frun sin make, vilken hon lämnat för att träffa älskaren i ett flottigt hotellrum, i form av en uppassare. Han har dock ett hål i sitt huvud, orsakat av en kula. Hon chockas och i hast lämnar de helvetet. Under färden upp till den verkliga världen, diskuterar de två älskarna hur opassande maken handlat, och hur han aldrig tycks kunna förmedla sina känslor. Om han bara gjort det, hade de ju kunnat träffas en annan kväll. Referenser |