|
Michael Nyman
Michael Laurence Nyman, född 23 mars 1944 i Stratford i London, är en brittisk tonsättare, musikhistoriker och -kritiker, kanske främst känd för sin filmmusik till många av Peter Greenaways filmer samt Jane Campions Pianot. VerksamhetNymans musik beskrivs som minimalistisk och är ofta omarbetningar av verk från tidigare epoker. För en teateruppsättning 1976 på London National Theatre samlade han ihop den orkester som sedan skulle bli Michael Nyman Band, med en udda sättning av instrument från skilda tider och kulturer: rebec, skalmeja, barocktrombon, bastrumma, banjo samt saxofon. Konstellationen har senare varierats och piano, med Nyman som pianist, har tillkommit. En stor del av Nymans verk är skrivna för Michael Nyman Band, men han har också komponerat för ”vanliga” ensembler, som symfoniorkestrar, körer och kammarmusikensembler. Han har även skrivit musikdramatik, till exempel operan The Man Who Mistook His Wife for a Hat från 1986, baserad på en fallstudie av neurologen Oliver Sacks. På 2007 års Venedigbiennal dirigerade han uruppförandet av sina egna tonsättningar av åtta "vällustiga sonetter". Dessa sonetti lussuriosi hade hämtats ur en antiklerikal och hedonistisk samling från högrenässansens slutskede år 1526. Samlingen var förbjuden av katolska kyrkan fram till 1960-talet och skriven av den både fruktade och hyllade venetianaren Pietro Aretino. Det var dock som musikteoretiker Nyman först blev känd. Han har bland annat ägnat sig åt tidig musik, som Purcell och Händel, rumänsk folkmusik, och samtida experimentell musik. Den inflytelserika boken Experimental Music: Cage and Beyond från 1974 är hans mest betydande verk som teoretiker. Han anses också vara den som förde in begreppet minimalism i musikvärlden (år 1968, i en recension av ett verk av Cornelius Cardew). VerkförteckningFilmmusik (urval)
Andra verk
Diskografi
Källor
Externa länkar
|
||||||||||||||||||||||||||
