Michał Serwacy Wiśniowiecki

Michał Serwacy Wiśniowiecki
Född13 maj 1680[1][2]
Lviv
Död16 september 1744[3][4] (64 år)
Merkinė[4], Litauen
BegravdKlasztor Karmelitów Bosych w Wiśniowcu[5]
Medborgare iStorfurstendömet Litauen och Polsk-litauiska samväldet
Utbildad vidLvivs jesuitkollegium, [2]
SysselsättningDiplomat
Befattning
Staroste de Szadowo[6]
Staroste de Gliniany[7]
Staroste de Tuchola[8]
Starosta merecki[6]
Staroste
Deputerad till den första polska republikens sejm
1703 års Sejm
Staroste de Wilkowice
Staroste de Wilka[8]
Staroste de Wolkow
Marshal of the Court of the Grand Duchy of Lithuania
Liste over marskalkene i Sejmen 1548-1793
1703 års Sejm
Wójt piński (1701–1737)[9]
Staroste de Pinsk (1701–1735)[1]
Field lithuanian hetman (1702–1703)[10][11]
Litauens storhetman (1703–1707)[12][11]
Castellan of Vilnius (1703–1706)[13]
Vilnius vojvod (1706–1707)[14]
Field lithuanian hetman (1707–1709)[10]
Storfurstendömet Litauens storkansler (1720–1735)[15]
Regimentarz (1730–)[16]
Litauens storhetman (1735–1744)[17]
Vilnius vojvod (1735–1744)[18]
MakaKatarzyna Dolska
(g. 1695–1725, makas/makes död)[1][19][20]
Józefa Maria Magdalena
(g. 1725–1728, makas/makes död)[21]
Tekla Róża Radziwiłł
(g. 1730–1744, personens död)[22][23]
BarnAlojza Wiśniowiecka[24]
Konstanty Wiśniowiecki (f. 1699)[24]
Anna Korybut-Wiśniowiecka (f. 1700)[25][26]
Barabora Alžběta Zámojská (f. 1701)[27]
Jeremi Wiśniowiecki (f. 1726)[28]
Ignacy Wiśniowiecki (f. 1728)[28]
Józef Wiśniowiecki (f. 1731)[29]
FöräldrarKonstanty Krzysztof Wiśniowiecki[30]
Anna Dolska[30]
Utmärkelser
Vita örnens orden
Heraldiskt vapen
Redigera Wikidata

Michał Serwacy Wiśniowiecki, född 1680, död 16 september 1744, var en polsk-litauisk adelsman. Han var hetman av Litauen och vojvod av Vilnius.

Wiśniowiecki utnämndes 1702 till fälthetman, kämpade kraftigt mot Jan Kazimierz Sapieha och förde på egen hand mot svenskarna ett misslyckat fälttåg, varunder han förövade många grymheter och plundrade många skatter, som svenskarna sedan tog på hans gods i Pinsk 1706. Efter freden i Altranstädt övergick han på Stanisław I Leszczyńskis sida och råkade i rysk fångenskap. Han rymde därifrån till utlandet, men återkom 1716 och försonade sig med kungen. Efter August II:s död (1733) spelade han en framstående roll och traktade själv efter kronan. Efter August III:s val övergick han till ryssarna. Han författade några religiösa skrifter på latin och polska.

Med honom utslockade den polsk-litauiska adelsätten Wiśniowiecki.

Källor

Noter

  1. ^ [a b c] Andrzej Rachuba (red.), Urzędnicy Wielkiego Księstwa Litewskiego. Spisy, t. VIII, Ziemia brzeska i województwo brzeskie XIV‒XVIII wiek, 2020, s. 306, ISBN 978-83-65880-89-5, läs online.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Ilona Czamańska, Wiśniowieccy: monografia rodu, Wydawnictwo Poznańskie, 2007, s. 405, ISBN 978-83-7177-229-0.[källa från Wikidata]
  3. ^ Józef Wolff (red.), Senatorowie i dygnitarze Wielkiego Księstwa Litewskiego 1386—1795, 1885, s. 76, 153, läs online.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b] Ilona Czamańska, Wiśniowieccy: monografia rodu, Wydawnictwo Poznańskie, 2007, s. 434–435, ISBN 978-83-7177-229-0.[källa från Wikidata]
  5. ^ Ilona Czamańska, Wiśniowieccy: monografia rodu, Wydawnictwo Poznańskie, 2007, s. 435–436, ISBN 978-83-7177-229-0.[källa från Wikidata]
  6. ^ [a b] Ilona Czamańska, Wiśniowieccy: monografia rodu, Wydawnictwo Poznańskie, 2007, s. 409, 427, ISBN 978-83-7177-229-0.[källa från Wikidata]
  7. ^ Ilona Czamańska, Wiśniowieccy: monografia rodu, Wydawnictwo Poznańskie, 2007, s. 359, 407, ISBN 978-83-7177-229-0.[källa från Wikidata]
  8. ^ [a b] Ilona Czamańska, Wiśniowieccy: monografia rodu, Wydawnictwo Poznańskie, 2007, s. 409, ISBN 978-83-7177-229-0.[källa från Wikidata]
  9. ^ Andrzej Rachuba (red.), Urzędnicy Wielkiego Księstwa Litewskiego. Spisy, t. VIII, Ziemia brzeska i województwo brzeskie XIV‒XVIII wiek, 2020, s. 326, ISBN 978-83-65880-89-5, läs online.[källa från Wikidata]
  10. ^ [a b] Józef Wolff (red.), Senatorowie i dygnitarze Wielkiego Księstwa Litewskiego 1386—1795, 1885, s. 157, läs online.[källa från Wikidata]
  11. ^ [a b] Stanisław Ptaszycki, Dostojnicy Litewscy: rozbiór krytyczny i uzupełnienie dzieła Józefa Wolffa "Senatorowie i dygnitarze Wielkiego Księstwa Litewskiego (1388―1795)", Kraków, 1885, Ateneum, 1886, s. 9, läs online.[källa från Wikidata]
  12. ^ Józef Wolff (red.), Senatorowie i dygnitarze Wielkiego Księstwa Litewskiego 1386—1795, 1885, s. 152, läs online.[källa från Wikidata]
  13. ^ Józef Wolff (red.), Senatorowie i dygnitarze Wielkiego Księstwa Litewskiego 1386—1795, 1885, s. 83, läs online.[källa från Wikidata]
  14. ^ Józef Wolff (red.), Senatorowie i dygnitarze Wielkiego Księstwa Litewskiego 1386—1795, 1885, s. 75–76, läs online.[källa från Wikidata]
  15. ^ Józef Wolff (red.), Senatorowie i dygnitarze Wielkiego Księstwa Litewskiego 1386—1795, 1885, s. 162, läs online.[källa från Wikidata]
  16. ^ Ilona Czamańska, Wiśniowieccy: monografia rodu, Wydawnictwo Poznańskie, 2007, s. 424, ISBN 978-83-7177-229-0.[källa från Wikidata]
  17. ^ Józef Wolff (red.), Senatorowie i dygnitarze Wielkiego Księstwa Litewskiego 1386—1795, 1885, s. 153, läs online.[källa från Wikidata]
  18. ^ Józef Wolff (red.), Senatorowie i dygnitarze Wielkiego Księstwa Litewskiego 1386—1795, 1885, s. 76, läs online.[källa från Wikidata]
  19. ^ Józef Wolff (red.), Kniaziowie litewsko-ruscy od końca czternastego wieku, 1895, s. 51, läs online.[källa från Wikidata]
  20. ^ Ilona Czamańska, Wiśniowieccy: monografia rodu, Wydawnictwo Poznańskie, 2007, s. 405, 424, 436, ISBN 978-83-7177-229-0.[källa från Wikidata]
  21. ^ Ilona Czamańska, Wiśniowieccy: monografia rodu, Wydawnictwo Poznańskie, 2007, s. 424, 443–444, ISBN 978-83-7177-229-0.[källa från Wikidata]
  22. ^ Radziwiłłowie herbu Trąby, Archiwum Główne Akt Dawnych och Wydawnictwo DiG, 1996, ISBN 83-85490-62-0, läs online.[källa från Wikidata]
  23. ^ Ilona Czamańska, Wiśniowieccy: monografia rodu, Wydawnictwo Poznańskie, 2007, s. 424, 445–451, ISBN 978-83-7177-229-0.[källa från Wikidata]
  24. ^ [a b] Ilona Czamańska, Wiśniowieccy: monografia rodu, Wydawnictwo Poznańskie, 2007, s. 438, ISBN 978-83-7177-229-0.[källa från Wikidata]
  25. ^ Ilona Czamańska, Wiśniowieccy: monografia rodu, Wydawnictwo Poznańskie, 2007, s. 436, 438, 439, ISBN 978-83-7177-229-0.[källa från Wikidata]
  26. ^ Józef Wolff (red.), Kniaziowie litewsko-ruscy od końca czternastego wieku, 1895, s. 313–314, läs online.[källa från Wikidata]
  27. ^ Ilona Czamańska, Wiśniowieccy: monografia rodu, Wydawnictwo Poznańskie, 2007, s. 436, 438, 441, ISBN 978-83-7177-229-0.[källa från Wikidata]
  28. ^ [a b] Ilona Czamańska, Wiśniowieccy: monografia rodu, Wydawnictwo Poznańskie, 2007, s. 444, ISBN 978-83-7177-229-0.[källa från Wikidata]
  29. ^ Ilona Czamańska, Wiśniowieccy: monografia rodu, Wydawnictwo Poznańskie, 2007, s. 448, ISBN 978-83-7177-229-0.[källa från Wikidata]
  30. ^ [a b] Ilona Czamańska, Wiśniowieccy: monografia rodu, Wydawnictwo Poznańskie, 2007, s. 357, 405, ISBN 978-83-7177-229-0.[källa från Wikidata]

Externa länkar