Jan Kazimierz Sapieha

Jan Kazimierz Sapieha
Född1675
Ljachavitjy[1], Belarus
Död22 februari 1730 ​eller ​25 juni 1730[2]
Radlin (Schlesien) ​eller ​Rawicz[1]
BegravdRadlin
Medborgare iStorfurstendömet Litauen
Utbildad vidJesuit College, Warsaw
Collegium Hosianum
SysselsättningDiplomat
Befattning
Confederate of the Confederacy
Staroste de Bobrujsk
Litauens storhetman (1708–1709)[3]
MakaLudwika Maria Opalińska
(g. 1699–1719, makas/makes död)[2]
BarnFranciszek Antoni Sapieha[4]
Piotr Paweł Sapieha (f. 1701 och 1701)[5]
Andrzej Franciszek Sapieha (f. 1702)[5]
Kazimierz Antoni Sapieha (f. 1704)[5]
N. Sapieha (f. 1707)[5]
Paweł Sapieha (f. 1714)[4]
Michał Antoni Sapieha (f. 1716)[4]
Katarzyna Agnieszka Ludwika Sapieha (f. 1718)[4]
FöräldrarFranciszek Stefan Sapieha[2]
Anna Krystyna Lubomirska[2]
Utmärkelser
Riddare av Sankt Alexander Nevskij-orden
Andreasorden
Heraldiskt vapen
Redigera Wikidata
Jan Kazimierz Sapieha.

Jan Kazimierz Sapieha, född okänt år, död 22 februari 1730 i Rawicz, var en polsk-litauisk adelsman. Han var brorson till Kazimierz Jan Sapieha och far till Piotr Paweł Sapieha.

Sapieha blev 1708, då starost av Bobruisk, litauisk storfältherre efter farbrodern, men miste faktiskt sin värdighet, sedan slaget vid Poltava (1709) gjort slut på Stanisław I Leszczyńskis välde, men fortsatte alltjämt att i tävlan med Michał Serwacy Wiśniowiecki hävda sina anspråk. Härunder kom han 1712 till Bender. Då han ej fann det tillmötesgående han väntat, inlät han sig i stämplingar med tatarkanen och August den starkes anhängare, arresterades av svenskarna efter kalabaliken (februari 1713), men lyckades snart med kanens hjälp komma undan till Polen. Sedermera gick han i rysk tjänst, blev 1726 fältmarskalk, anslöt sig efter Aleksandr Mensjikovs fall till Vasilij Dolgorukovs parti och blev 1727 generalguvernör i Sankt Petersburg.

Källor

Noter

  1. ^ [a b] Sejm-Wielki.pl profil-ID: dw.13442.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b c d] Гісторыя Сапегаў : жыццяпісы, маёнткі, фундацыі, Viktar Chursik, 2017, s. 67, ISBN 978-985-7025-75-6.[källa från Wikidata]
  3. ^ Józef Wolff (red.), Senatorowie i dygnitarze Wielkiego Księstwa Litewskiego 1386—1795, 1885, s. 152, läs online.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b c d] Гісторыя Сапегаў : жыццяпісы, маёнткі, фундацыі, Viktar Chursik, 2017, s. 72, ISBN 978-985-7025-75-6.[källa från Wikidata]
  5. ^ [a b c d] Гісторыя Сапегаў : жыццяпісы, маёнткі, фундацыі, Viktar Chursik, 2017, s. 71, ISBN 978-985-7025-75-6.[källa från Wikidata]