Metodskådespeleri eller Metoden (engelska: method acting eller the Method) är en form av skådespeleri. Det syftar på att förkroppsliga rollfiguren i känsla och tanke, till skillnad mot klassisk skolning som handlar om rollfigurens handlingar och att följa regissörens scenanvisningar. Metodskådespeleri anammas ofta av skådespelare som "lever" i sin rollfigur under hela inspelningsprocessen, och metoden kopplas ofta till ett mål att nå ökad realism.[1]
Historia
Metodskådespeleri handlar om att förkroppsliga en roll mer genomgripande. Målet är ofta att nå en mer realistisk och djupare "känd" rolltolkning,[2][3][4] utifrån det perspektiv som regissör och manusförfattare vill ge en roll.
Marlon Brandos insats i filmen Linje Lusta (1951) brukar anses som resultatet av metodskådespeleri. Brandos skådespelarprestation gjorde honom svår att samarbeta med under inspelningen,[11] men den ökade realismen i skådespelet bidrog till en spridning av metoden.[12] Filmens regissör Elia Kazan var medgrundande av skådespelarskolan Actors Studio, som Lee Strasberg började undervisa på 1948.[6]
Metoden kritiseras ibland för att överdriva excentriciteten hos en skådespelare och dennas prestation.[13][14]