|
Lena Söderblom
Magda-Lena Elisabet Söderblom,[1][2] under en tid Tjernberg,[3] född 24 oktober 1935 i Katarina församling i Stockholm,[3] är en svensk skådespelare och regissör.[4] Biografi Lena Söderblom är dotter till skådespelarna Åke Söderblom och Ann-Mari Söderblom, född Lindahl, senare omgift Ström. Även morföräldrarna Albin Lindahl och Anna-Lisa Hellström var skådespelare.[4] [5] En halvbror på moderns sida är Ted Ström. Tidiga år och debutLena Söderblom kom vid föräldrarnas skilsmässa när hon bara var ett år fyllda till morföräldrarna i Göteborg och växte upp hos dem. Söderbloms mamma Ann-Mari Ström arbetade på Göteborgs stadsteater som scenograf och skådespelare och var samtidigt verksam som lärare vid Göteborgs enda privata teaterskola: Pickwickklubben. Men Lena Söderblom gick inte mammas skola utan började 1953 istället spela teater vid Atelierteatern i Göteborg där hon debuterade i Machiavellis komedi Kärleksdrycken (Mandragola). Hon utbildade sig därefter vid Göteborgs Stadsteaters elevskola (1954–1956), tillsammans med Nadja Witzansky, Kerstin Tidelius, Lars Engström, Arne Eriksson, Bo Swedberg och Per Jonsson.[6]. Under elevtiden medverkade hon i några av stadsteaterns föreställningar bland annat i Åke Falcks uppsättning av Tennessee Williams drama Katt på hett plåttak. Genombrott på scen, revy och filmVåren 1956 debuterade Söderblom som revyskådespelare hos Stig Lommer på ABC-teatret i Köpenhamn, en uppsättning som samma sommar gästspelade på Idéonteatern i Stockholm. När revyn kom till Stockholm fick hon ett kritikerhyllat nummer, där hon kreerade en figur som intill förväxling liknade Giuletta Masinas Gelsomina i Fellinifilmen La strada. Hon återvände till Idéon tre år senare med ett inhopp i revyn Två träd eller Karl Gerhards Vaduvill, med Gerhard själv i ensemblen. Åren 1957–1960 var hon anställd vid Folkteatern i Göteborg där hennes första roll var som Sophie i danske Johann Ludvig Heibergs komedi Nej med Sven Wollter som kandidat Hammer. Den rollen gjorde hon även i debuten på TV-teatern 1961, men då med Lars Lind som Hammer. På Folkteatern medverkade hon också i Geyers lustspel Levande ljus med Max Hansen och gjorde Nelly i Synges irländska pjäs Hjälten på den gröna ön. Hon gjorde stor lycka som Dorine i Molières Tartuffe med Cleas Gill. Söderbloms karriär som film- och TV-skådespelare inleddes i mitten av 1950-talet med Alf Kjellins Flickan i regnet men hon gjorde också en Tjänsteflicka i Ingmar Bergmans Sommarnattens leende. 1958 kom det stora publika genombrottet med huvudrollen som balettdansösen Maj i Göran Genteles film Fröken April med Gunnar Björnstrand, Jarl Kulle och Gaby Stenberg. Året därpå hade hon en stor roll i Genteles film Sängkammartjuven och har därefter medverkat i dryga fyrtiotalet produktioner.[4] Frilansår i Stockholm1960 flyttade hon till Stockholm och var under några år verksam som frilansskådespelare och medverkade i Marcel Archards komedi Tokan på Lilla teatern (1961) med Agneta Prytz och Gunnar Björnstrand som följdes av den läspande Klärchen i Benatzkys operett Vita Hästen på Oscarsteatern. Samma år arbetade hon och Gösta Ekman för första gången ihop, när hon spelade en av kungens döttrar och han gjorde titelrollen i Swinarskis pjäs Akilles och jungfruarna på Stockholms stadsteater. Söderblom var med i Karl Gerhards sista uppsättning Mitt bedårande jag som gavs på Vasateatern 1964 och därefter i Sandro Key-Åbergs O: 24 scenprator på Lilla teatern med Lena Granhagen, Gerd Hagman, Olof Thunberg, Håkan Serner och Nils Eklund. 1962 medverkade hon med Eartha Kitt, Jan Malmsjö och Lill Lindfors i Åke Falcks TV-program Kaskad, som samma år vann Guldrosen vid festival i Montreux. Stockholms stadsteater med mera1966 engagerades hon av Frank Sundström till Stockholms stadsteater där hon sedan var verksam till 2008.[4] Till en början ingick hon i den ordinarie ensemblen och spelade bland annat med Nils Poppe och Bengt Virdestam i John Antrobus satir Sprutt. Hon gjorde Tonka i Ernst Günthers uppsättning av Martin Sperrs Jaktscener, Celia i Ben Jonsons elisabetanska komedi Volpone och Masja i Otomar Krejcas uppsättning av Tjechovs Måsen (1969). Krejca hade inte hittat den Masja han ville ha när han fick syn på Söderblom som utan att göra något prov fick rollen. Föreställningen blev en stor kritiker- och publikframgång och gästspelade på teaterbiennalen i Venedig och på Krejcas egen teater Divadlo za branou (Teatern bakom porten) i Prag. Säsongen 1975-76 spelade hon först Charlotta Ivanovna och sedan Varja i Tjechovs Körsbärsträdgården och därefter Wendla Bergman i Frank Wedekinds Längtan och den följdes året efter av Elise i Den girige av Molière i regi av gästregissören Yves Bureau. Söderblom började 1971 sitt samarbete med Suzanne Osten i föreställningen Tjejsnack (av Osten och Margareta Garpe) som spelades som uppsökande verksamhet i stadsteaterns regi. Den följdes av pjäser som Bellman, blomman, baby och bruden, Kärleksföreställningen och Föräldrarna som gavs på Klarateatern. Den perioden kan betraktas som en inledning på det som blev det fristående Unga Klara. Tillsammans med Britt Edwall skrev Söderblom 1974 pjäsen Siden, sammet, trasa, lump som regisserades av Gösta Ekman. Samarbetet med Ekman nådde en av sina höjdpunkter med barnserien Mumlan som sändes på TV 1973. Med Ekman medverkade hon även i radiounderhållningen Kabaré Öppen Kanal och de gjorde 1978 i Sveriges magasin nio korta avsnitt om det omaka paret Karin och Gunnar i Herr och fru Papphammar. Hon gjorde under 1970-talet enstaka roller vid TV-teatern som i kortfilmen Elsa får piano (1973) efter Fritiof Nilsson Piratens novell med Hans Alfredson i en av rollerna och i Tjechovs enaktare Ett frieri (1974) med Keve Hjelm och Ingvar Hirdwall. Söderblom debuterade 1977 som regissör med 70-kortsrevyn med texter av Bodil Malmsten, Carl Zetterström och Kjell Alinge. Regissör SöderblomÅren 1980–1983 var hon tjänstledig från stadsteatern för ett engagemang vid den återupptagna TV-teaterensemblen. Där gjorde bland annat Ingrid i Christian Lunds TV-film Vårt dagliga bröd, Bertha i Strindbergs Kamraterna, Mrs Webb i Thornton Wilders Vår stad, Tant Mina i Herr Sleeman kommer av Hjalmar Bergman och Doris i Håkan Ersgårds kriminalserie Spanarna. Efter sejouren på TV-teatern återkom hon till Stockholms stadsteater för rollen som Beatrice-Joanna i Middleton/Rowleys elisbethanska skådespel De förbytta (The Changeling) men var i huvudsak verksam som regissör. En figur som hon spelade med förtjusning, även på scen, var Slösa från Birgitta Lilliehööks tecknade serie om de båda flickorna Spara och Slösa. Första gången med Bibi Andersson på en amnestysoaré på Göta Lejon 1981. Söderbloms sista sceniska roll var just som Slösa i Spara och Slösa på Soppteatern 1993. Bland hennes regiuppdrag kan framhållas Ensamma hjärtan av Beth Henley (1989), Leka med elden av August Strindberg (1995) och Carin Mannheimers Rika barn leka bäst (1996) om fem bankanställda kvinnor som blir uppsagda, men då öppnar en bordell. Med bland andra Pia Johansson, Lis Nilheim, Iwa Boman och Lena Dahlman i rollistan. Vid sidan av Stockholms stadsteater har Söderblom bland annat regisserat Var du tog du elden? med Bibi Andersson, Margaretha Byström och Iréne Lindh som gavs på Strindbergsfestivalen 1996 och TiraMisu med Mi Ridell 2007. Hon regisserade också kortfilmen Annalisa och Sven (2007) med Annalisa Ericson och Sven Lindberg. Skådespelare Söderblom kan man dock fortfarande få se på film och i teveserier som Skärgårdsdoktorn, Torsk på Tallinn och i En fot i graven där hon återförenades med Gösta Ekman I januari 2018 var Söderblom en av prisutdelarna av guldbaggen för årets film på Guldbaggegalan tillsammans med Anita Wall och Inga Landgré. PrivatlivÅren 1957[7] till 1973 var hon gift med skådespelaren Ove Tjernberg (1928–2001) och fick sonen Per Tjernberg. År 1978 gifte hon sig med konstnären Leif Zetterling (1940–2023).[5] Filmografi (ej komplett)Roller
Regi
Teater (ej komplett)RollerRegi
RadioteaterRoller (ej komplett)
KällorFotnoter
Externa länkar
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
