K
K [kå] är den elfte bokstaven i det moderna latinska alfabetet. BetydelserVersalt K
Gement k
Historia och användningBokstaven "K" härstammar från den grekiska bokstaven kappa, som i sin tur härstammar från den feniciska bokstaven "kap", vilken ursprungligen skulle föreställa en handflata. Bokstaven "K" föll dock snart ur bruk i latinet. K-ljudet skrevs sedan oftast med bokstaven C, och "Karthago" och "Kalendae" är de enda ord, som brukar stavas med K i latinsk text. Senare kom dock bokstaven "K" att återupplivas, så att den kunde beteckna k-ljud i de germanska språken. I bland annat svenska, norska, danska och tyska stavas i regel ord med k-ljud med bokstaven K, till skillnad från andra språk som normalt stavar ord med k-ljud med bokstaven C (i engelskan används dock K i ord med k-ljud framför mjuk vokal). I svenskan, där bokstaven K i vissa fall används för att beteckna ett tj-ljud, uttalas bokstaven K normalt endast "k" framför hård vokal (a, o, u och å) medan den (med ett fåtal undantag) uttalas "tj" framför mjuk vokal (e, i, y, ä och ö) och bokstaven J (i bokstavskombinationen "kj" som i kjol). DatateknikI datorer lagras K samt förkomponerade bokstäver med K som bas och vissa andra varianter av K med följande kodpunkter:
I ASCII-baserade kodningar lagras K med värdet 0x4B (hexadecimalt) och k med värdet 0x6B (hexadecimalt). I EBCDIC-baserade kodningar lagras K med värdet 0xD2 (hexadecimalt) och k med värdet 0x92 (hexadecimalt). Övriga varianter av K lagras med olika värden beroende på vilken kodning som används, om de alls kan representeras. ReferenserNoter
|