JarlabankestenarnaJarlabankestenarna är en grupp om ca 20 runstenar som är resta av den uppländske stormannen Jarlabanke och hans ätt på 1000-talet. Stenar resta av Estrid, Jarlabankes farmorEstrid Sigfastsdotter var Jarlabankes farmor och hon reste stenar över sin son Gag (Jarlabankes farbror), Östen (Jarlabankes farfar och Estrids förste make) och sina söner Ingefast (Jarlabankes far) och Ingvar (Jarlabankes (halv)farbror) samt över Ingvar (Estrids andre make) och Rangvald, Estrids styvson. Sten U 101 är ristade i samband med byggandet av en väg från Hagby i Täby till Ed vid Edsviken.[1]
Stenar resta av Ingefast, Jarlabankes farIngefast var Jarlabankes far och reste stenar över Östen (Jarlabankes farfar) och sin första hustru Ragnfrid.
Stenar resta av Jorun, Jarlabankes morJorun var Jarlabankes mor och Ingefasts andra hustru. Hon reste stenar över sin man Ingefast tillsammans med Jarlabanke och sin styvson Häming (Ragnfrid och Ingefast son). Estrid reste samma sten(ar) över sin son Ingvar. Det är troligt att halvbröderna Ingefast och Ingvar omkommit utomlands.[2] Stenarna är ristade i samband med byggandet av en väg från Hagby i Täby till Ed vid Edsviken.[1]
Jarlabankes självresta stenarSå många som sex av stenarna har Jarlabanke låtit resa till minne av sig själv. Dessa stenar har i stort sett samma ordalydelse. Fyra av dessa stenarna fanns ursprungligen vid Jarlabankes bro i Täby kyrkby, men endast två finns kvar på den ursprungliga platsen. Jarlabankes bro är byggd över sankmarken vid Täby tä, där tä betyder smal väg mellan gärdesgårdar eller liknande.[3] Det har ansetts att det är en och samma Jarlabanke som omnämns på alla självresta stenar och de flesta övriga Jarlabankestenarna även om det varit känt att han hade en (halv)farbror med samma namn.[4] Nu finns också en teori som hävdar att två (U 127 & U 164) av de sex självresta stenarna är resta av farbrodern Jarl Banke, även han en storman i Täby.[2] I så fall skulle Jarlabankes bro ursprungligen byggts av (halv)farbrodern Jarl Banke.
Stenar resta av JarlabankeTre av dessa stenar (U 143, U 140 och U 150) har ansett vara resta av stormannen Jarlabanke medan U 309 och U 310 har ansetts vara resta av Jarlabankes (halv)farbror med samma namn. En konsekvens av det är att Jarlabanke hade två hustrur, först Fastvi och sedan Jorun, och att Sven var Jarlabankes son.[4] Enligt en nyare teori är även U 140 och U 150 resta av (halv)farbrodern Jarl Banke. I så fall så var Fastvi istället gift med (halv)farbrodern Jarl Banke och Sven var Jarl Bankes son.[2]
Sten rest av Ingefast, Jarlabankes sonIngefast var Jarlabankes son och reste en sten över Jarlabanke tillsammans med sin mor Kätillö. Både Jarlabankes far och son hette alltså Ingefast. Det var vanligt att namn ärvdes.
SläktträdKällor
|