Astarloa blev professionell med Mercatone Uno-Albacom 2000. Innan dess hade han varit stagiaire i Riso Scotti-Vinavil under slutet av säsongen 1999, det vill säga att han hade fått chansen att tävla som professionell med stallet.
Karriär
Mercatone Uno
Astarloa blev professionell med Mercatone Uno-Albacom inför säsongen 2000. Han hade under säsongen 1999 vunnit amatörtävlingen GP Inda-Trofeo Aras Frattini a.m. och det ledde till att han fick prova på att vara professionell med Riso Scotti-Vinavil. Stallet lade ned sin verksamhet efter säsongen och därmed blev det inget förlängt kontrakt med dem. I stället blev det alltså Mercatone Uno som blev Astarloas nya arbetsgivare.
Säsongen 2000 var tom på prispallsplaceringar, men under säsongen 2001 vann Astarloa Critérium Foral de Navarra. Han slutade även tvåa på etapp 1 och 5 under Baskien runt. Under tävlingen slutade han också trea på etapp 2 bakom Stefano Zanini och Luca Mazzanti. I mitten av april vann spanjoren den spanska tävlingen Klasika Primavera framför Eddy Mazzoleni och Gianni Faresin.
2002
Astarloa tävlade för det italienska stallet Saeco Macchine per Caffé under åren 2002 och 2003.
Den 23 april 2003 blev Igor Astarloa historisk när han blev den första spanjoren att vinna en belgisk klassiker då han cyklade hem La Flèche Wallonne.[1] Tidigare under säsongen hade han vunnit etapp 3 av Volta a la Comunitat Valenciana. Han slutade också tvåa på etapp 2 av Baskien runt det året. I början av maj slutade Astarloa trea i Rund um den Henninger Turm bakom Davide Rebellin och Erik Zabel. Han slutade även tvåa på etapp 1 av den spanska tävlingen Clásica Internacional de Alcobendas y Villalba innan han slutade tvåa på etapp 3 av Brixia Tour.
Igor Astarloa vann Världsmästerskapen linjelopp 2003 i Hamilton, Kanada, före bland annat Alejandro Valverde och Peter van Petegem.[2] Guldet i världsmästerskapen gjorde att många proffsstall blev intresserade av spanjoren, som tidigare hade cyklat för Saeco, och han valde det franska stallet Cofidis, som redan tidigare hade diskuterat att anställa honom. Början av säsongen gick bra då han slutade tvåa på etapp 2 av Tour Méditerranéen, etapp 4 av Tirreno-Adriatico och på den italienska tävlingen GP Industria & Artigianato.
Lyckan i stallet Cofidis blev dock kortare än vad Astarloa hade hoppats på. När David Millar erkände dopningsbruk stängde stallet ner allt sitt tävlande tills en lösning hade nåtts. Därmed fick Astarloa känna på regnbågströjans förbannelse när han inte fick cykla La Flèche Wallonne och försöka försvara segern från 2003.
Samtidigt som stallets verksamhet låg nere fick Cofidis-stallets cyklister själva bestämma om de ville bryta kontraktet med stallet, vilket världsmästaren gjorde eftersom ingen vid tillfället visste när tävlandet återigen skulle komma igång. Han valde då att gå till det italienska stallet Lampre-Fondital för resten av säsongen.[3]
Mellan 2005 och 2006 tävlade Astarloa för det brittiska stallet Barloworld.[4] Under säsongen 2005 vann han etapp 2 av Vuelta a Burgos. Han slutade även tvåa på etapp 1 och 5 av den spanska tävlingen. Under säsongen slutade Astarloa tvåa på etapp 2 av Vuelta a Asturias, en tävling där han även slutade trea på den första etappen. Han slutade trea på etapp 1 av Brixia Tour bakom italienarna Davide Rebellin och Emanuele Sella. Under säsongen 2006 vann Astarloa Milano-Turin. Han slutade även på andra plats under Tirreno-Adriaticos tredje etapp bakom Oscar Freire. Samma år slutade han också på tredje plats på etapp 2 av Clásica Internacional de Alcobendas y Villalba.
Team Milram
Inför säsongen 2007 blev Astarloa kontrakterad av Team Milram. Hans bästa resultat 2007 blev en tredje plats på Tour Méditerranéens andra etapp. I slutet av maj 2008 valde det tysk-italienska stallet att sparka Astarloa efter det att han hade visat oregelbundna blodvärden under Giro d'Italia.[5]
2009
Inför säsongen 2009 blev Astarloa kontrakterad av Amica Chips-Knauf. Stallet lade ned sin verksamhet i maj 2009 och Astarloa stod utan lag. I juni samma år kom nyheten att Astarloa hade haft oregelbundna värden i sitt biologiska pass, vilket kan indikera dopning.[6]
Privatliv
Igor Astarloa är kusin till Ignacio Izaguirre Inaki, som var proffscyklist under mitten av 1980-talet.