Henoks bokHenoks bok (även Första Henoksboken) är en religiös apokryfisk judisk text vars äldsta del troligen skrevs runt år 300 f.Kr. och dess nyaste del kring 110 f.Kr.. Den tillskrivs profeten Henok, vilken enligt Bibeln är Noas farfarsfar. Den ingår inte i Bibelns kanon, och betraktas som en pseudepigraf. Den är egentligen en litteratursamling, ej en enskild bok. Innehållet utgörs av vissa apokalyptiska föreställningar. BeskrivningFörfattaren av Judasbrevet i Nya testamentet citerar direkt ur Henoks bok:
Jämför:
Förlagan till 1 Henok 1:9 är 5 Mosebok:[1][2][3]
Flera kyrkofäder har även hänvisat till Henoks bok i sina egna verk. Man tror att samtliga av de nytestamentliga författarna kände till boken och influerades av den. Betydande delar av Henoks bok har återfunnits på arameiska bland Dödahavsrullarna. Det finns också ett par fragment bevarade på grekiska och latin. Man tror att boken skrevs på arameiska, och delvis på hebreiska. Ge'ez är emellertid det enda språk på vilket hela texten finns bevarad. Boken består av 108 kapitel, vilka uppdelats i 5 huvuddelar. Den ingår i den etiopisk-ortodoxa kyrkans Bibel. Henoks bok beskriver de fallna änglarna som kom till Enok för att medla med Gud efter att Han fastställt deras undergång. Resten av boken beskriver Enoks andliga besök i himlen, i form av en vision, och hans uppenbarelser. Henoks bok, liksom evangelierna, talar mycket om Människosonen, det de kristna tolkar som Jesus. Se ävenReferenserNoter
Allmänna källor
Externa länkar |