Giacomo Casanova
Giacomo Girolamo Casanova, även kallad Jean-Jacques Casanova de Seingalt (han tog sig 1760 namnet Chevalier de Seingalt), född 2 april 1725 i Venedig, Republiken Venedig, död 4 juni 1798 i Dux, Böhmen, var en italiensk äventyrare och författare. Bror till Giovanni Casanova och Francesco Casanova. Hans efternamn har blivit synonymt med kvinnotjusare.[1] Giacomo Girolamo Casanova reste runt i Europa på 1700-talet och ägnade sig åt sexuella utsvävningar - enligt hans självbiografi. Han fick in pengar från kvinnorna, från spelande, spioneri och ett lotteri han arrangerade. Självbiografin har bara publicerats i delar fram till modern tid. Nu finns den helt utgiven komplett med kopparstick. BiografiGiacomo Casanovas föräldrar, Zanetta Farussi och Gaetano Casanova, var skådespelare. Hans mor lät honom studera, och vid 16 års ålder disputerade han som juridicae doktor på en avhandling om judarnas rätt att bygga synagogor. Han blev därefter abbé men övergick snart till militäryrket, sedan han funnit att prästyrket inte passade hans temperament. Han blev fänrik vid garnisonen på Korfu och deltog i en beskickning till Istanbul, Osmanska riket, deserterade och råkade i svårigheter som fiolspelare på en teater. Han blev dock därefter adopterad av den rike senatorn Matteo Bragadin och levde en tid i lyx. År 1755 blev han emellertid häktad och förpassad till dogepalatsets fruktade blykamrar i sin hemstad Venedig. Från dessa företog han 31 oktober samma år en våghalsig och ryktbar flykt, som snabbt gjorde honom känd över Europa. Nu vidtog ett kringflackande liv, varunder han uppträdde som grand seigneur och nästan överallt skaffade sig tillträde till hoven. Där gjorde han bekantskap med tidens förnämsta personligheter (såsom Voltaire, Rousseau, Haller och Winckelmann), men inlät sig på samma gång i de vildaste äventyr. Han vistades vid både Katarina II:s och Fredrik II av Preussens hov, och utkämpade en ryktbar duell mot den polske riksfältherren greve Franciszek Ksawery Branicki. Genom denna duell ansåg sig Casanova ha adlat sig själv. Genom sitt imponerande yttre och utomordentliga sätt lyckades han vinna insteg hos mången lättrogen och begagnade sig även av alkemistiska och kabbalistiska konster för att tillskansa sig medel. Överallt var han hjälten i kärleksäventyr, dueller och intriger, i Paris, Berlin, London, Madrid, Sankt Petersburg, Warszawa och flera italienska huvudstäder, tills mot 1770-talet hans stjärna började dala. Länge var en ädel gammal dam i Paris vilken han utlovat en underbar föryngringskur, Mme d'Urfé, den som i huvudsak försörjde honom. 1785 flyttade Casanova till den lilla staden Dux i norra Böhmen (dagens Tjeckien). Fram till sin död verkade han här som bibliotekarie hos en greve Waldstein. Enligt ryktet var han också Mozart behjälplig inför urpremiären av Don Giovanni i Prag 1786. UtmärkelserAsteroiden 7328 Casanova är uppkallad efter honom.[2] BibliografiCasanovas mest berömda skrifter är hans memoarer, skrivna på franska under vistelsen i Dux. De utgavs i tysk bearbetning år 1822-28 och 1850-51 samt i en något trognare, men likväl retuscherad upplaga, på franska som Mémoires de J. Casanova de Seingalt écrits par lui-méme (12 band, 1826-1838). På svenska kom ett utdrag "Ur Casanovas memoarer" 1855. Först 1960-1962 utkom på franska den första fullständiga ocensurerade utgåvan efter Casanovas handskrifter. Memoarerna är fulla av dramatiskt berättade episoder samt outtömligt rika på sedeskildringar och personhistoriska upplysningar. Framställningen avbryts vid år 1773. Memoarerna väckte ett kolossalt uppseende och har upplevt många upplagor. Casanova utgav även en översättning av Iliaden till italienska på versmåttet ottave rime. Boktitlar (urval)Italienska och franska
Svenska översättningar
Filmer
Källor
Fotnoter
Externa länkar
|