Georg Henrik Jägerhorn föddes 1747 i Sankt Michels socken i östra Finland som son till kaptenen Carl Fredrik Jägerhorn och Elsa Margareta von Fieandt. Fadern hade under nästan hela sin tjänstetid tillhört Savolax infanteriregemente, och där anställdes även sonen vid unga år. Han blev rustmästare 1762, löjtnant 1775, kapten 1780 och major 1786, överstelöjtnant i armén 13 juni 1789.
Han konstruerade det s.k. Jägerhornska vapnet (studsare m/1793), för Savolax fotjägarregemente och Karelens jägarkår.
År 1804 erhöll han avsked och flyttade till Sverige. Detta, enligt sina memoarer, eftersom han förutsåg att Finland skulle gå förlorat. Han återgick i juni 1808[1] i tjänst på kung Gustav IV Adolfs uppmaning. Han befordrades till generallöjtnant, blev överkommendant på Stockholms garnison och förordnades att, under kungens frånvaro, sitta i regeringen. Redan i december samma år anhöll han om befrielse från dessa uppdrag och tog 1812 definitivt avsked från armén.
Han utnämndes till kommendör med storkorset av Svärdsorden 1809.
Jägerhorn skrev en rad promemorior, operationsplaner och andra försvarsinlägg. Eftersom han var gustavian gick huvudparten av hans produktion inte i tryck på 200 år. Han argumenterar för det "fria kriget" eller "lilla kriget", med lätta trupper som slåss okonventionellt, istället för lineartaktik. Han förespråkade en taktik där fiendens vägbundna förband skulle angripas och styckas upp i mindre enheter, mottis. Värdet av goda förberedelser i form av övning och rekognosceringar samt nyttjande av rörliga fältartilleripjäser betonades.
Jägerhorn var gift med Fredrika Charlotta Hongelin och övertog svärföräldrarnas gods Vårby i Huddinge socken söder om Stockholm 1802. Han intresserade sig för hälsoutnyttjandet av Vårby källa. Hustrun dog på godset 1805 och här avled även Jägerhorn 1826.
Litteratur
Jägerhorn G.H. I fält för Gustaf III. Beskrivning över kampanjen i Savolax 1788–1790, Svenska litteratursällskapet i Finland (2004), ISBN 951-583-097-4
Georg Adlersparre (utg.), Krigssamlingar, del II, Anteckningar om Savolaxkampanjen
Självbiografi, tryckt i Historiallinen Ariksto nr 8.