Gais hade under hösten 2000 avancerat till omgång fyra i Svenska cupen. Man besegrade sedan i tur och ordning Kalmar FF, Söderhamns FF och Friska Viljor FC innan IF Elfsborg blev för svåra i semifinalen.
Redan från starten av Superettan hade Gais problem; först i den fjärde omgången kom första segern, borta mot Gefle IF (0–1). Gais var skadedrabbat, bland annat tvingades Magnus Gustafsson, som egentligen hade slutat, till comeback i Geflematchen.[6] I juni spelade man fem matcher utan att ta en enda poäng, med en sammanlagd målskillnad på 1–15, och i slutet av månaden meddelades att Kent Kierdorf sparkades och att Lennart Ottordahl kom tillbaka som tränare för klubben.[7] Framgångarna uteblev dock trots tränarbytet, och när serien vände i slutet av juli hade Gais sammanlagt bara tre segrar och tre oavgjorda på 15 matcher. Det knackiga spelet fortsatte in i augusti, då man lånade in Mathias Gravem från IFK Norrköping. Gravem gjorde stor succé i sin debut, då han gjorde fyra mål när Gais i mitten av augusti besegrade IFK Malmö med 5–0 borta i en match där ett annat nyförvärv, Ville Viljanen, också debuterade och gjorde mål.[8] Med undantag för en rejäl plump mot topplaget Landskrona Bois, som hemmavann med 5–0, tycktes Gais med nyförvärven ha hittat formen igen efter 4–1 mot Gefle och 4–0 mot IF Sylvia, men därefter gick Gais återigen sex matcher utan vinst. Två avslutande uddamålssegrar mot Västra Frölunda IF och Enköpings SK hjälpte inte för att rädda kontraktet, och man slutade på 14:e plats med samma poäng som Assyriska FF ovanför nedflyttningsstrecket, men med betydligt sämre målskillnad. Gravem slutade säsongen som klubbens skyttekung på nio mål, delat med Ivan Ottordahl,[3] men Gais degraderades ändå till division II.
