GK Persei

GK Persei
Observationsdata Epok: J2000.0
Stjärnbild	Perseus
Rektascension	03^t 31^m 11,82^s
Deklination	+43° 54′ 16,8″
Skenbar magnitud (${\displaystyle V}$)	+0,2 (maximum), +14 (minimum)
Stjärntyp
Spektraltyp	Be+K2sdI
Variabeltyp	Nova
Astrometri
Avstånd	1 500 lå (459,9 pc)
Andra beteckningar
Nova Persei 1901, 1RXS J033111.9+435427, 2MASS J03311201+4354154, AAVSO 0324+43, AN 3.1901, BD+43 740, Downes GK Per, GSC 02874-00922, HD 21629, X 03277+432

GK Persei eller Nova Persei 1901 var en nova i stjärnbilden Perseus. Den upptäcktes av den skotske prästen Tomas David Anderson den 21 februari 1901. Novan nådde i maximum magnitud +0,2 och var därför den ljusstarkaste novan i modern tid, fram till 1918 års nova, Nova Aquilae 1918.

Till skillnad från Nova Aquilae 1918 har GK Persei efter att novautbrottet avklingat fått smärre utbrott på 2-3 magnituders ljusstyrka (motsvarande en ökning av ljusstyrkan på ungefär 10 gånger) med oregelbundna mellanrum. Sedan 1980 har dessa utbrott blivit ganska regelbundna. De uppträder ungefär vart tredje år (880 – 1240 dygn) och varar ungefär två månader. [1] GK Persei har därför förändrats från klassisk nova till kataklysmisk variabel.[2]

GK Persei omges av “Firework Nebula” (saknar svenskt namn, men heter i översättning ”Fyrverkerinebulosan”). Den upptäcktes året efter novautbrottet. Gasmolnet expanderar med 1 200 km/s.

I populärkulturen

GK Persei figurerar i H. P. Lovecrafts novell "Beyond the Wall of Sleep" (1919). Svensk titel “Bortom sömnens barrier”. Stig Claesson har skrivit novellen "När tändes Nova Persei?", publicerad i samlingen "Blå måndag" (1985).

Den omnämns också i "Brobyggarna" - första delen i romansviten "Det stora århundradet" - av Jan Guillou.

Externa länkar

• APOD: The Firework Nebula, NASA:s Astronomical Picture of the Day, 4 juli 1995
• APOD: GK Per: Nova of 1901, NASA:s Astronomical Picture of the Day, 5 november 2011
• GK Persei som rörlig gif-bild

Se även

• Novor
• Lista över novor i Vintergatan

Referenser

1. ”GK Per”. American Association of Variable Star Observers. AAVSO. http://www.aavso.org/vsx/index.php?view=detail.top&oid=25717. Läst 18 september 2013. 
2. Sabbadin & Bianchini. ”The old-nova GK Per (1901) IV. The light curve since 1901”. Astronomical and Astrophysical Supplement 54 s. 393-403 (1983). SAO/NASA. http://articles.adsabs.harvard.edu/cgi-bin/nph-iarticle_query?1983A%26AS...54..393S&data_type=PDF_HIGH&whole_paper=YES&type=PRINTER&filetype=.pdf. Läst 19 september 2013.