|
Franska ockupationszonen  Den Franska ockupationszonen var en av de fyra ockupationszoner som bildades efter Nazitysklands villkorslösa kapitulation och upplösning i slutet av andra världskriget 1945. Segrarmakternas inbördes indelning av efterkrigs-Tysklands ockupationszoner definierades i Londonprotokollet. I dessa ingick dock inte Berlin (Stor-Berlin), som utgjorde en särskild, gemensamt ockuperad del men delades in i sektorer för respektive ockupationsmakts förvaltning.[1][2][3] Som för alla zoner, låg huvudorten officiellt i Berlin. I praktiken den franska militärregeringen i Baden-Baden.[3] Området kom 1949 att bli en del av den nybildade staten Västtyskland, med undantag av Saar som införlivades i Västtyskland först 1957. UtsträckningDen franska ockupationszonen omfattade följande områden:
Fram till 1946 ingick också Saarland i den franska ockupationszonen. BerlinsektornFranska trupper anlände till Berlin 12–14 augusti 1945.[4] Deras Berlinsektor omfattade från och med den 13 augusti stadsdelsområdena (Bezirke) Wedding och Reinickendorf.[5][2] VästtysklandInför bildandet av den västtyska staten 1949, bildades förbundsländerna Rheinland-Pfalz, Württemberg-Hohenzollern och Südbaden. Tillsammans med förbundsländerna i den brittiska och i den amerikanska zonen, bildade de Förbundsrepubliken Tyskland, informellt ofta kallat Västtyskland. År 1952 slogs Württemberg-Hohenzollern och Südbaden ihop med det nybildade förbundslandet Baden-Württemberg. Ockupationszonerna i det västtyska området kvarstod under en övergångstid med ökande självständighet för den nya staten, och upplöstes efter ikraftträdandet av Parisfördragen i maj 1955.[6] Källor
Noter
|