Solvallas internationella elitlopp, eller i dagligt tal enbart Elitloppet, är Sveriges och en av världens största och mest prestigefyllda travtävlingar. Det är ett Grupp 1-lopp, det vill säga ett lopp av högsta internationella klass. Elitloppet avgörs alltid sista söndagen i maj på Solvalla.[1] Första upplagan avgjordes 1952.
Upplägg och genomförande
Elitloppet är ett inbjudningslopp och varje år bjuder man in 16 hästar som utmärkt sig. Sedan några år körs det även lopp där vinnaren blir direktkvalificerad till Elitloppet.[2] Hästarna lottas in i två kvalheat, och de fyra bästa i varje försök går vidare till finalen, som sker 2–3 timmar senare samma dag. Ju bättre placering i kvalheatet, desto tidigare får hästens tränare välja startspår inför finalen. Samtliga tre lopp travas sedan 1965 över sprinterdistansen 1 609 meter (engelska milen) med autostart (bilstart).[3] Inför 2022 års upplaga av Elitloppet höjdes förstapriset till 5 miljoner kronor, och blir därmed världens mest penningstinna sulkylopp.[4] De första fyra upplagorna (1952–1955) hade 30 000 kronor i förstapris.[5]
Direktkvalificering
I följande lopp blir vinnaren direktkvalificerad till Elitloppet:
Åren 1963–1985 kördes ett tröstlopp, Elitloppet Consolation, för hästar som deltagit i försökslopp men inte lyckats kvala in till finalen.[6][7]
Nytt sedan Elitloppet 2018 är att en kusk endast får köra en häst i ett kvalheat.[8] Tidigare har samma kusk kunnat köra i båda försöken för att sedan välja häst i finalen. Samma kusk ska köra hästen i både försök och final. Ägare, tränare, skötare och uppfödare kan fortfarande ha fler deltagare.[9]
Första upplagan av Elitloppet kördes 1952. Den gången bar tävlingen namnet Solvallas Jubileumslopp för att uppmärksamma Solvallas 25-årsdag som travbana. Den västtyska hästen Permit vann premiärloppet före svenska storhästen Frances Bulwark; det svenska stoet vann dock loppet året därpå med Sören Nordin i sulkyn. 1953 gavs tävlingen namnet Internationellt Elitlopp.[10] Åren 1952–1958 och 1962–1964 var distansen 1 600 meter. Däremellan kördes loppet över långdistans, 3 200 meter 1959 och 2 700 meter 1960–1961.
De första åren tävlade främst svenska hästar. På 1960-talet kom de stora franska hästarna och formligen utklassade de svenska. Publiken fick se den legendariska Roquépine vinna två år i rad.
På 1970-talet kom de första svenska segrarna sedan 1953. Dart Hanover (vann även Prix d'Amérique) vann 1972 och den omåttligt populäre Ego Boy vann 1973. Vid 1973 års elitloppseger krävdes det skiljeheat för att separera svenske Ego Boy och amerikanska favoriten Flower Child. Ego Boy travade i ett av försöken 1.13,8ak, vilket innebar nytt Europarekord.[11]
1988 kom amerikanen Mack Lobell till Sverige och vann överlägset. 1994 vann Copiad och Erik Berglöf efter en fantastisk duell mot Pine Chip från USA där den senare fick ge sig till slut och dessutom galopperade på upploppet. Copiad vann även året efter. Varenne, den stora italienska giganten som vann allt, bärgade segrarna 2001 och 2002.
Kontroverser
I Elitloppet 2006 var Jag de Bellouet först i mål men diskvalificerades senare för dopning. Även tvåan i mål diskvalificerades för dopning, varför Conny Nobell tilldömdes segern.[12][13][14][15] I Elitloppet 2016 fälldes trean i mål Un Mec d'Héripré (tränad av Fabrice Souloy) för dopning med ämnet kobolt.[16] I oktober 2020 framkom det att Propulsion inte varit startberättigad i Sverige, då han nervsnittats innan han importerades till Sverige 2015. Det innebar att Propulsions 45 starter i Sverige ogiltigförklarades, resultatlistorna korrigerades och prispengarna återkrävdes, bland annat segern i Elitloppet 2020.[17]
Den kusk som deltagit i flest upplagor av Elitloppet är Stig H. Johansson, totalt 28 gånger (åren 1971, 1975–1978, 1981–1982, 1984–1991, 1993–2005). Han tog sig till final 24 av dessa 28 gånger.[21] Med sex segrar (1984, 1987, 1989, 1991, 1997, 2000) är han även den kusk som vunnit loppet flest gånger. Charlie Mills är den kusk som haft högst segerprocent i loppet då han vunnit båda de upplagor han deltagit i (1956, 1957).[5] Med segrarna med Magic Tonight (2015) och Nuncio (2016) blev Örjan Kihlström den första och hittills enda svenska kusk som vunnit Elitloppet två år i rad med olika hästar.[22]
Xanthe är den häst som deltagit i loppet flest gånger, totalt sju år i rad åren 1965–1971.[23] Han nådde som bäst en femteplats i finalen 1966 och en vinst i Elitloppet Consolation 1971.[5] Tre hästar har tävlat i fem Elitloppsfinaler i rad. Nealy Lobell med Johnny Takter i sulkyn 1988–1992, franske Timoko 2013–2017, samt Propulsion 2016–2020.
Spring Erom deltog i Elitloppet för första gången 2017, då han var 12 år gammal och han är därmed den äldsta Elitloppsdebutanten någonsin samt den äldsta Elitloppsdeltagaren i modern tid.[24]
I finalen av 2016 års upplaga vann Nuncio från utvändigt ledaren på tiden 1.09,2 aak, vilket var den dittills snabbaste segertiden någonsin i en Elitloppsfinal. Det tidigare rekordet låg på 1.09,5 aak, vilket Timoko travade från ledningen i 2014 års upplaga.[22] Timoko tog tillbaka rekordet då han vann finalen 2017 på segertiden 1.09,0 aak (från ledningen), vilket sedan dess är den snabbaste segertiden någonsin i en Elitloppsfinal. I finalen 2018 tangerade vinnaren Ringostarr Treb rekordet 1.09,0.[25] Rekordtiden slogs 2021, då Don Fanucci Zet segrade på tiden 1.08,9.
