Den första generationen Bluebird var en vidareutveckling av 110/210-serien.[1] Den hade fortfarande separat ram men hade nu fått individuell hjulupphängning fram. Från 1960 byggdes även en kombi.
Med andra generationen fick Bluebird självbärande kaross ritad av Pininfarina.[2] Dimensionerna växte och bilen fick större motorer. 1965 introducerades den sportiga SSS-versionen (Super Sport Sedan) som förblev Bluebird-modellens toppversion genom åren.
För den tredje generationen Bluebird införde Datsun individuell hjulupphängning även bak.[3] Bilen fanns nu även med coupé-kaross och automatlåda blev tillval.
Den fjärde generationen växte storleksmässigt och bilen fick större motorer än företrädaren. På hemmamarknaden såldes SSS-versionen med insprutningsmotor och där fanns även en sexcylindrig modell.
Den stora 610-modellen lämnade en lucka för en ny modell, Nissan Violet 710 som passade in mellan Sunny- och Bluebird-serierna. Violet 710 matchades mot huvudkonkurrenten Toyotas nyintroducerade Carina.
Den sjätte generationen Bluebird blev den sista med bakhjulsdrift. Karossen fick en helt ny formgivning men under den behölls den mesta tekniken från föregångaren.
Hösten 1983 kom en helt nyutvecklad generation Bluebird med framhjulsdrift. Bilen hade nu bytt namn till Nissan Bluebird över hela världen. Den kantiga karossen var mycket lik 910:an men coupé-modellen var nu borta. U11-modellen blev den sista som delade kaross med den sexcylindriga Maxima.
Hösten 1991 kom den nionde generationen Bluebird. Bilen fanns bara med fyrdörrars sedan-kaross då kombimodellen blivit en egen modellserie kallad Nissan Avenir.
