Christina Doctare
Christina Elisabet Doctare, född Lindström, född 12 augusti 1943, är en svensk läkare, författare och samhällsdebattör. BiografiDoctare hade under 1980-talet flera administrativa chefsuppdrag inom Stockholms läns landsting.[1] En period var hon medicinalråd vid Socialstyrelsen.[2] Hon var Sveriges första kvinnliga bataljonsläkare i FN-tjänst och placerades på Balkan, där hon som en av de första rapporterade om de systematiska våldtäkterna i Bosnien.[2] Vidare har hon arbetat i Internationella krigsförbrytartribunalen för det forna Jugoslavien och blev 1995 Sveriges representant i Europarådets kommitté mot tortyr.[2] Doctare är allmänläkare men samarbetar med forskare kring hjärnstress.[3] I övrigt vill hon minska klyftorna mellan skolmedicinen och alternativmedicin.[4] Bland annat utifrån egna erfarenheter har hon dragit slutsatsen att alla barn har rätt att få veta sina föräldrars identitet.[5] I valet 2006 kandiderade hon till riksdagen och Europaparlamentsvalet 2009 för Kristdemokraterna.[6] Doctare är också en av stiftarna till Claphaminstitutet.[7] Dödshjälpsdebatt 2009I mars 2009 anhölls en barnanestesiolog misstänkt för dråp av ett dödligt sjukt spädbarn. Vissa debattörer menade att läkaren följt sedvanliga rutiner [8] och att denna behandling är något som praktiseras på samtliga sjukhus i hela västvärlden[9], vilket bekräftades av chefsläkare på det aktuella sjukhuset[10]. Doctare gick då ut i debatten och varnade för att detta är "ett sluttande plan, en klar glidning i läkarnas attityd till dödshjälp" [8]. Yttrandet väckte stark kritik då det vetenskapliga underlaget för det senare åtalet ansågs ytterst kontroversiellt. Doctare klandrades för att försöka använda saken för att främja sin kandidatur till EU-parlamentet. Den misstänkta barnanestesiologen friades sedermera från alla misstankar om brott med anledning av spädbarnets död. Nobelprisprotest 2019Den 10 december 2019 deltog hon i en demonstration vid Norrmalmstorg i Stockholm, sedan Peter Handke i oktober samma år tilldelas Nobelpriset i litteratur. I samband med demonstrationen lämnade hon tillbaka sitt Nobels fredspris från 1988, som hon tilldelats gemensamt i egenskap av tjänstgörandet i FN:s fredsbevarande styrkor.[11] Bibliografi
Priser och utmärkelser
Noter
Externa länkar
|