Chief of Naval Operations (förkortat CNO), Chefen för USA:s flotta, är den amerikanska flottans högste yrkesmilitära befattningshavare och är direkt underställd marinministern (Secretary of the Navy) som är chef för USA:s marindepartement i vilket både flottan och marinkåren ingår. CNO biträder marinministern med att upprätthålla beredskap och förmåga att upprätthålla krigsdugliga förband.[1]
CNO biträder marinministern och dennes sekretariat i beredningen av ärenden som rör flottan, och genomför sedan verkställandet av dennes beslut.[1] Chefen för flottan har under sig en högkvartersstab (Office of the Chief of Naval Operations, ofta benämnt som OPNAV), och biträds av en vicechef (Vice Chief of Naval Operations) som även denne är en 4-stjärning amiral och som även ersätter vid vakans i ämbetet.[2][3]
Chefen för flottan saknar, liksom marinministern, operativt befäl över flottans fartyg och förband som tilldelats försvarsgrensövergripande militärkommandon, då den operativa kommandokedjan går från presidenten via försvarsministern till dessa befälhavare.[4]
Fram till 1958 hade Chief of Naval Operations, som namnet antyder, operativt befäl över flottans stridskrafter, men dessa försvann i och med Department of Defense Reorganization Act of 1958 som antogs av kongressen på uppmaning av president Dwight Eisenhower.[5] Amiral Arleigh Burke som var den siste med operativt befäl i rollen har även kallats för "The Last CNO".[5] Chefen för flottans roll är, namnet till trots, mer att likna med en stabschef eller COO än en befälhavare[6].
Chefen för flottan som numera alltid är en 4-stjärning amiral samt är också, förutom sin roll inom marindepartementet, ledamot av Joint Chiefs of Staff (JCS).[1][7]
Kronologisk lista över Chiefs of Naval Operations 1915-idag