|
Bindalstromma Bindalstromma är en samisk trumma (sydsamiska: gievrie) från Helgeland i det sydsamiska området i Norge. Den är en av de bäst dokumenterade samiska trummorna. Dess första ägare, Nils Jonsen Vesterfjell ("Njaarke-Næjla", 1795–1869), är känd, och brorsonen Lars Olsen har berättat om trummans användning. Trummans sista ägare, Nils Nilsen Vesterfjell, har beskrivit motiven på trumskinnet. Trumman överlämnades 2022 av norska staten till samerna i form av Saemien Sijte inom Bååstedeprojektet.[1] Den samiska trumman är ett centralt redskap i samisk religion. Den används av nåjden för att sätta sig i trans och för att hämta kunskap om framtiden eller om ting som sker på andra ställen. Lars Olsen beskrev 1885 hur trumman användes för att spå om förmånliga val av vinterbetesområden och till att förutse lycka i äktenskap. Nils Nilsen Vesterfjell berättade 1925 om motiven på trumman, vilka avspeglar en blandning av en verklig och en religiös världsbild. Figurerna representerar renar, betesområden, fiskevatten och rovdjur, men också gudar, en djävulsgestalt och ganflugor. Proveniens  Det är troligt att trumman tillverkades av farfadern till den förste ägaren, renägaren Njaarke-Næjla. Om vintern höll han renflocken vid kusten i Bindalen eller vid Velfjorden. Vissa vintrar drog han norröver i Helgeland, eller östöver över gränsen till Sverige. Han gifte sig 1818 med änkan Marit Sarisdatter (omkring 1785–1844), som fick sex barn med Næjla. Efter Marits död gifte han sig med Elen Eliasdatter Steinfjelle (1823–1911) och fick sju barn med henne. Efter Njaarke-Næjla gick trumman i arv till sonen Gammel-Nils (1825–1908), och efter honom till den yngre brodern Nils Mathias Vesterfjell (1857–1936). Denne bodde i Bindal, och blev den siste privata ägaren. År 1925 sålde han efter påtryckningar trumman till konservatorn Paul Egede Nissen vid Etnografisk Museum i Oslo. Nils Mathias Vesterfjell berättade då att trumman hade tillverkats av hans farfarsfar och att den inte varit i bruk på 20 år. Trumman hade under senare år varit bevarad i en bergshåla på Granbostadfjeldet i Bindalen». Vid museets förvärv var skinnet fortfarande prima, men träramen var i dåligt skick. Trumman bevarades på Etnografisk Museum fram till 1957/1958. Därefter överfördes den till Norsk Folkemuseum i Oslo, tillsammans med den övriga samiska samlingen. Avsikten med överföringen var att samisk kultur och historia skulle presenteras på lika sätt som det som gällde den andra befolkningen i Norge, icke i sammanhang med exotiska folkslag på Etnografisk Museum. Sedan 1990 har trumman ingått Folkemuseets samiska basutställning. På Norsk Folkemuseum presenterades trumman tillsammans med trumvisare från Jåmafjell i Røyrvik, vilka köpts från Sofie Jomafjeld (1883–1958) i Tinn i Telemark. Spådomsredskap Lars Olsen skickade 1885 ett brev till Just Qvigstad, i vilket han skildrade trumman och des användning. Qvigstad publicerade 1888 denna beskrivning på tyska. Han bilade också en avteckning. Skinnet var gjort av halsskinnet från en renkalv och var fastsytt i den översta kanten av ramen med sentråd. Nederst på ramen fästes prydnader av tyg, silver eller mässing , benbitar, klor och djurtänder. Då Lars Olsen var ung, hade trumman tre trumvisare: en ring och två tretaggade stjärnor. Spåtrumman förvarades i en säck av sämskskinn. Trumvisarna brukades tillsammans med trumman till spådomskonst. En världsbild Trumman är av den sydsamiska typen, med ett centralmotiv som kan tolkas som solen eller himlavalvet, och med byggnader, djur och landskapselement runt omkring. Trummans figurer utgör en karta över trumägarens näringsstruktur och religiösa världsbild. Trummans bild har fyra sidor. Längs sydsidan visas det som har med samernas sommarliv på fjället att göra: kåtor, stabburer, renflocken och beteslandet. På nordsidan finns det som har med sjukdom, död och ondska att göra. Nils Nilsen Vesterfjell beskrev vad motiven betydde för Paul Egede Nissen:
Källor
Noter
|