Beta Delphini

Beta Delphini (β)
Observationsdata Epok: J2000.0
Stjärnbild	Delfinen
Rektascension	20^t 37^m 32,94130^s[1]
Deklination	+14° 35′ 42,3195″[1]
Skenbar magnitud (${\displaystyle V}$)	+3,617 ± 0,016[2](4,11 + 5,01)[3]
Stjärntyp
Spektraltyp	F5 III + F5 IV[4]
B–V	A: 0,43 ± 0,14 B: 0,56 ± 0,25 [1]
Astrometri
Radialhastighet (${\displaystyle R_{v}}$)	48,06 ± 0,33[5] km/s
Egenrörelse (µ)	RA: +118,09[1] mas/år Dek.: -48,06[1] mas/år
Parallax (${\displaystyle \pi }$)	32,33 ± 0,47[1]
Avstånd	101 ± 1 lå (30,9 ± 0,4 pc)
Absolut magnitud (${\displaystyle M_{V}}$)	1,58 ± 0,12[2]
Detaljer
Massa	1,75 ± 0,002[2] M☉
Radie	4,09[5] R☉
Luminositet	24[6] L☉
Temperatur	6 587[6] K
Metallicitet	-0,05[2] dex
Vinkelhastighet	49,8[6] km/s
Ålder	1,79 ^+0,17–0,72[2] miljarder år
Andra beteckningar
Rotanev, Rotanen, Venator, β Del, Beta Delphini, Beta Del, 6 Delphini, 6 Del, BD+14 4369, HD 196524, HIP 101769, HR 7882, SAO 106316, WDS 20375 + 1436AB. [7][8][9]

Rotanev eller Beta Delphini (β Delphini, förkortat Beta Del, β Del) är en dubbelstjärna[10] belägen i den mellersta delen av stjärnbilden Delfinen. Den har en kombinerad skenbar magnitud på 3,62[2], är synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 32,3[1] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 101 ljusår (ca 31 parsek) från solen.

Nomenklatur

Beta Delpini har ett historiskt namn, Rotanev, som uppstod enligt följande: Niccolò Cacciatore var assistent till Giuseppe Piazzi, och senare hans efterträdare som chef för observatoriet i Palermo. Namnet uppträdde först i Piazzis Palermo Star Catalog. När katalogen publicerades 1814 var de okända namnen Sualocin och Rotanev kopplade till Alfa respektive Beta Delphini och så småningom gav den brittiske astronomen Thomas Webb, en förklaringen.[11] Cacciatores namn, Nicholas Hunter i engelsk översättning, skulle på latin skrivas Nicolaus Venator och den omvända ordningen av bokstäverna i detta namn ger de två stjärnnamnen. De har sedan bestått resultatet av Cacciatores lilla skämt av att namnge de två stjärnorna efter sig själv. Hur Webb kom fram till denna förklaring 45 år efter publiceringen av katalogen är fortfarande ett mysterium.[12]

År 2016 anordnade International Astronomical Union en arbetsgrupp för stjärnnamn (WGSN) [13] med uppgift att katalogisera och standardisera riktiga namn för enskilda stjärnor. WGSN fastställde namnet Rotanev för Beta Delphini A i september 2016 och det ingår nu i IAU:s Catalog of Star Names.[10]

Egenskaper

Primärstjärnan Beta Delphini A är en gul till vit jättestjärna av spektralklass F5 III[4]. Stjärnan har en beräknad massa som är ca 75 procent[2] större än solens massa, en radie som är ca 4[5] gånger större än solens och utsänder från dess fotosfär ca 24[6] gånger mera energi än solen vid en effektiv temperatur av ca 6 600[6] K.

Beta Delphini är en dubbelstjärna som består av två stjärnor av spektraltyp F som kretsar kring varandra med en omloppsperiod av 26,66 år och en excentricitet av 0,36. Banans plan lutar med en vinkel av 61° mot siktlinjen från jorden. De två stjärnorna har en vinkelseparation på endast ca 0,44 bågsekunder, vilket gör dem till en utmaning att upplösa med ett teleskop. Följeslagaren Beta Delphini B är en underjättestjärna som har en massa som är ca 50 procent större solens massa[2] och har ca 8 gånger solens ljusstyrka.[14]

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

Noter

1. ^ [ ] van Leeuwen, F. (2007), "Validation of the new Hipparcos reduction", Astronomy and Astrophysics, 474 (2): 653–664, arXiv:0708.1752, Bibcode:2007A&A...474..653V, doi:10.1051/0004-6361:20078357.
2. ^ [ ] Davidson, James W., Jr.; et al. (November 2009), "A Photometric Analysis of Seventeen Binary Stars Using Speckle Imaging", The Astronomical Journal, 138 (5): 1354–1364, Bibcode:2009AJ....138.1354D, doi:10.1088/0004-6256/138/5/1354
3. Söderhjelm, Staffan (January 1999), "Visual binary orbits and masses post Hipparcos", Astronomy and Astrophysics, 341: 121–140, Bibcode:1999A&A...341..121S
4. ^ [ ] Edwards, T. W. (April 1976), "MK classification for visual binary components", Astronomical Journal, 81: 245–249, Bibcode:1976AJ.....81..245E, doi:10.1086/111879
5. ^ [ ] https://www.universeguide.com/star/betadelphini. ämtad 2018-12-15.
6. ^ [ ] Mallik, Sushma V.; Parthasarathy, M.; Pati, A. K. (October 2003), "Lithium and rotation in F and G dwarfs and subgiants", Astronomy and Astrophysics, 409: 251–261, Bibcode:2003A&A...409..251M, doi:10.1051/0004-6361:20031084
7. HD 196524 -- Spectroscopic binary, database entry, SIMBAD. Upptagen on line 1 oktober 2008.
8. Entry 20375+1436, The Washington Double Star Catalog Archived September 8, 2008, at the Wayback Machine., United States Naval Observatory. Upptagen on line 1 oktober 2008.
9. HR 7882, database entry, The Bright Star Catalogue, 5th Revised Ed. (Preliminary Version), D. Hoffleit and W. H. Warren, Jr., CDS ID V/50. Upptagen on line 1 oktober 2008.
10. ^ [ ] "Naming Stars". IAU.org. Hämtad 16 december 2017.
11. Webb, T.W. (1859). Celestial Objects for Common Telescopes. London: Longmans, Green and Co. pp. 193–194.
12. Hurn, Mark. "Secrets of the 1814 Palermo Star Catalogue". The Story of Star Names. Mark Hurn, Institute of Astronomy Library, Univ. of Cambridge. Archived from the original on 4 March 2016. Hämtad 11 maj 2015.
13. IAU Working Group on Star Names (WGSN), International Astronomical Union, hämtad 22 maj 2016.
14. Rotanev Archived November 21, 2008, at the Wayback Machine., Stars, Jim Kaler. Upptagen on line 1 oktober 2008.

Externa länkar

• https://www.universeguide.com/star/betadelphini
• http://stars.astro.illinois.edu/sow/rotanev.html