B90

B90
Observationsdata Epok: J2000.0
Stjärnbild	Svärdfisken
Rektascension	05^t 24^m 19,3095^s[1]
Deklination	-69° 38′ 49,374″[1]
Skenbar magnitud (${\displaystyle V}$)	+14,271 ± 0,194[2]
Stjärntyp
Spektraltyp	M3-4 I[3]
Variabeltyp	Halvregelbunden variabel[3]
Astrometri
Radialhastighet (${\displaystyle R_{v}}$)	+263,49 ± 1,02[4] km/s
Egenrörelse (µ)	RA: +1,913 ± 0,037[4] mas/år Dek.: +0,411 ± 0,034[4] mas/år
Parallax (${\displaystyle \pi }$)	0,0457 ± 0,027[5]
Avstånd	ca 150 000 lå (45 590[6] pc)
Detaljer
Massa	25[3] M☉
Radie	1 210[3] R☉
Luminositet	209 000 ± 5 000[3] L☉
Temperatur	3 550 ± 40[3] K
Metallicitet	0,0 ^+0,2−0,1[3]
Andra beteckningar
B90, DCMC J052419.34-693849.4, IRAS 05247-6941, MACHO 77.7067.7, 2MASS J05241931-6938492, 2MASSI J0524193-693849, MSX6C G280.3244-32.8448, SSTISAGEMC J052419.31-693849.1, UCAC4 102-011504, Gaia DR2 4657970853761518592, Gaia DR3 4657970853761518592[7][1]

B90, även känd som [W60] B90, är en ensam stjärna i Stora magellanska molnet i södra delen av stjärnbilden Svärdfisken. Den har en skenbar magnitud av ca 14,3[2] och kräver ett kraftfullt teleskop för att kunna observeras. Baserat på parallax enligt Gaia Data Release 3 på ca 0,0457 mas[5] beräknas den befinna sig på ett avstånd av ca 150 000 ljusår (ca 45 590 parsec[6]) från solen. Den rör sig bort från solen med en heliocentrisk radialhastighet av ca 263 km/s.[4]

Hubbleteleskopets bild av B90, stjärnan kan ses nära mitten.

Observation

B90 upptäcktes 1956 av Karl Gordon Henize i en katalog över H-alfa-emissionsstjärnor och nebulosor i det stora magellanska molnet. Han betecknade den LHA 120-N 132E, vilket anger emissionslinjenebulosan 132E på plåt 120. LHA är ursprungligen LHα, vilket står för H-alfa-emissionsobjekt identifierade vid Lamont-Hussey Observatory.[8]

B90 tros vara en av de största, mest lysande röda superjättarna i Stora magellanska molnet. Dess ljusstyrka uppmättes först till mer än 280 000 gånger solens och en radie på cirka 1 390 solradier,[9] men en mer detaljerad studie angav dessa värden till 209 000 respektive 1 210.[3]

Egenskaper

Primärstjärnan B90 är en röd superjättestjärna i huvudserien av spektralklass M3-4 I[3] liknande Betelgeuse.[3] Den har en massa av ca 25[3] solmassor, en radie av ca 1 210[3] solradier och utsänder energi från dess fotosfär motsvarande ca 209 000[3] gånger solen vid en effektiv temperatur av ca 3 600 K.[3]

Stjärnan har en episodisk massförlust med en hög hastighet på 4,4 ^+5,1_−1,7 × 10^−6 solmassa/år och en nebulosa på cirka en parsec (ca 3 ljusår) som omger stjärnan. Nebulosan kan tyda på att stjärnan har en chockvåg, vilket ger bevis för att stjärnan genomgår en episodisk massförlust, vilket gör det mer troligt att detta är fallet för nästan alla röda superjättar.

Variabiliteten av stjärnan och möjliga "stora dämpande" händelser är också förenliga med episodiska massförluster, liknande de för Betelgeuse och RW Cephei. Återuppjusningen av B90, precis som RW Cephei, tog dubbelt så lång tid som den för Betelgeuse, vilket skulle kunna tyda på ett samband mellan den tid det tog och radien för röda superjättar.[3]

B90 har en mycket hög hastighet på (19 – 27) ± 11 km/s mot sin nebulosa, vilket bevisar att det är en "walkaway"-stjärna. Detta gör potentiellt möjligheten att den har en chockvåg mer sannolik.[3]

Se även

• WOH G64
• Betelgeuse
• VY Canis Majoris
• RW Cephei

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, B90 (star), 14 augusti 2024.

Noter

1. ^ [ ] "[W60] B90". Université de Strasbourg.
2. ^ [ ] Ulaczyk, K.; Szymański, M. K.; Udalski, A.; Kubiak, M.; Pietrzyński, G.; Soszyński, I.; Wyrzykowski, Ł.; Poleski, R.; Gieren, W.; Walker, A. R.; Garcia-Varela, A. (20 June 2013). "Variable Stars from the OGLE-III Shallow Survey in the Large Magellanic Cloud". Acta Astronomica. 63 (2): 159–179. arXiv:1306.4802. Bibcode:2013AcA....63..159U.
3. ^ [ ] Munoz-Sanchez, G.; de Wit, S.; Bonanos, A. Z.; Antoniadis, K.; Boutsia, K.; Boumis, P.; Christodoulou, E.; Kalitsounaki, M.; Udalski, A. (21 May 2024). "Episodic mass loss in the very luminous red supergiant [W60] B90 in the Large Magellanic Cloud". arXiv:2405.11019 [astro-ph.SR].
4. ^ [ ] Vallenari, A.; et al. (Gaia collaboration) (2023). "Gaia Data Release 3. Summary of the content and survey properties". Astronomy and Astrophysics. 674: A1. arXiv:2208.00211. Bibcode:2023A&A...674A...1G. doi:10.1051/0004-6361/202243940. S2CID 244398875. Gaia DR3 record for this source at VizieR.
5. ^ [ ] Brown, A. G. A.; et al. (Gaia collaboration) (2021). "Gaia Early Data Release 3: Summary of the contents and survey properties". Astronomy & Astrophysics. 649: A1. arXiv:2012.01533. Bibcode:2021A&A...649A...1G. doi:10.1051/0004-6361/202039657. S2CID 227254300. (Erratum: doi:10.1051/0004-6361/202039657e). Gaia EDR3 record for this source at VizieR.
6. ^ [ ] Pietrzyński, G.; Graczyk, D.; Gallenne, A.; Gieren, W.; Thompson, I. B.; Pilecki, B.; Karczmarek, P.; Górski, M.; Suchomska, K.; Taormina, M.; Zgirski, B.; Wielgórski, P.; Kołaczkowski, Z.; Konorski, P.; Villanova, S.; Nardetto, N.; Kervella, P.; Bresolin, F.; Kudritzki, R. P.; Storm, J.; Smolec, R.; Narloch, W. (2019). "A distance to the Large Magellanic Cloud that is precise to one per cent". Nature. 567 (7747): 200–203. arXiv:1903.08096. Bibcode:2019Natur.567..200P. doi:10.1038/s41586-019-0999-4. PMID 30867610. S2CID 76660316.
7. https://simbad.cds.unistra.fr/simbad/sim-id?Ident=WOH+S+264. Hämtad 2024-09-05.
8. Henize, Karl G. (1956-05-05). "Catalogues of Hα-emission Stars and Nebulae in the Magellanic Clouds". Astrophysical Journal. 2: 315. Bibcode:1956ApJS....2..315H. doi:10.1086/190025.
9. de Wit, S.; Bonanos, A.Z.; Tramper, F.; Yang, M.; Maravelias, G.; Boutsia, K.; Britavskiy, N.; Zapartas, E. (2023). "Properties of luminous red supergiant stars in the Magellanic Clouds". Astronomy and Astrophysics. 669: 17. arXiv:2209.11239. Bibcode:2023A&A...669A..86D. doi:10.1051/0004-6361/202243394. S2CID 252519285.