Angelica Balabanoff

 Den här artikeln eller avsnittet anses vara förvirrande. (2024-10)
Motivering: Mycket svårt att följa kasten mellan Italien och Ryssland/Sovjet. Det behövs en kronologiskt uppställd biografi
Hjälp gärna Wikipedia med att förtydliga texten och göra den mer lättläst. Se eventuellt diskussionssidan för mer information.
Om artikeln inte åtgärdats inom tre år från det att den märkts upp kommer den att raderas.
Angelica Balabanoff
Född4 augusti 1877[1] ​eller ​4 augusti 1878[2][3]
Tjernihiv[1][2]
Död25 november 1965[4][5][6]
Rom[1][2]
BegravdProtestantiska kyrkogården
Medborgare iKejsardömet Ryssland och Sovjetunionen
Utbildad vidUniversité nouvelle de Bruxelles[1]
SysselsättningPolitiker[2], redaktör[7], författare, politisk aktivist[8]
Politiskt parti
Sovjetunionens kommunistiska parti[1]
Italienska socialistpartiet (–)[1]
Italienska demokratiska socialistpartiet
MakeMichail Balabanov
Redigera Wikidata

Angelica Balabanoff (ryska: Анжелика Исааковна Балабанова; Anželika Isaakovna Balabanova), född 7 maj 1878 i Ukraina, Ryska imperiet, död 25 november 1965 i Rom, var en italiensk socialistisk politiker med ukrainsk-judisk bakgrund.

Biografi

Balabanoff spelade under årtiondet före första världskriget en betydande roll inom den italienska arbetarrörelsen, som en av dess skickligaste agitatorer. Hon tillhörde en tid partistyrelsen och redigerade tillsammans med Benito Mussolini partiorganet "Avanti". Under första världskriget deltog hon livligt i fredsagitationen och var en av Zimmerwaldskommissionens ledande krafter, och övergick till tredje internationalen (Komintern) när denna bildades, och var dess sekreterare 1919–20. Balbanoff blev dock en av Sovjetrysslands första kända dissidenter. Hon protesterade mot partiets maktmonopol, hur socialrevolutionärer, anarkister och andra oliktänkande förföljdes. Hennes internationella berömmelse räddade henne och Lenin lät henne lämna landet 1922. Hon blev emellertid utesluten 1924. Utstött ur såväl Komintern som bolsjevikpartiet. I Västeuropa förde hon ett tvåfrontskrig; mot Mussolini och fascismen samt mot Komintern och den gryende stalinismen. [9]

Balabanoff tillbringade mycket tid i Sverige och var god vän med många ledande personer inom den tidiga svenska kommunistiska rörelsen, bland andra Fredrik Ström, Zeth Höglund, Kata Dalström och Ture Nerman. Efter ryska revolutionen 1917 flyttade hon till Ryssland och var aktiv inom Komintern men lämnade Sovjetunionen 1922. Hon blev utesluten ur Komintern - Tredje internationalen. [10]

Bland hennes skrifter märks den på svenska utkomna Minnen och upplevelser (översättning Leif Björk, 1927).

1933 brände nationalsocialister allt som fanns utgivet av henne under bokbålen runt om i Nazityskland.

Referenser

Noter

  1. ^ [a b c d e f] Dizionario Biografico degli Italiani, 19601988, Dizionario Biografico degli Italiani: angelica-balabanoff, läs online, läst: 2 april 2022.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b c d] BeWeB, BeWeB person-ID: 6203, läst: 2 april 2022.[källa från Wikidata]
  3. ^ Library of Congress Authorities, USA:s kongressbibliotek, id-nummer i USA:s kongressbiblioteks katalog: n50017669, läst: 27 november 2024.[källa från Wikidata]
  4. ^ SNAC, SNAC Ark-ID: w6tm7jrm, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  5. ^ FemBios databas, FemBio-ID: 1803, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  6. ^ Munzinger Personen, Munzinger person-ID: 00000003979, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  7. ^ WeChangEd, läs online.[källa från Wikidata]
  8. ^ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, NKC-ID: skuk0000059, läst: 15 december 2022.[källa från Wikidata]
  9. ^ Björkegren, Hans (1985). Ryska posten - de ryska revolutionärerna 1906-1917. sid. 310 
  10. ^ Serge, Victor (1980). En revolutionärs minnen. sid. 202 

Externa länkar