1917 års kyrkobibel
1917 års kyrkobibel, eller Gustaf V:s bibel, kallas den översättning av Bibeln till svenska som utgavs 1917[1], och stadfästes av kungen den 2 oktober samma år. Arbetet med denna översättning tog – med långa avbrott – 144 år från det att Gustav III 1773 tillsatte en bibelkommission med uppgift att göra en tidsenlig nyöversättning. Flera provöversättningar utgavs, som till exempel 1883 års normalupplaga. Översättningen av Gamla testamentet bygger på den masoretiska bibeltexten, medan Nya testamentets text bygger på den då modernaste tillgängliga textkritiska utgåvan av Nya testamentets grekiska text. Esaias Tegnér d.y. var en av de ledande männen i arbetet med den slutliga översättningen, särskilt GT, och han brukar anses ha påverkat dess arkaiserande stil. Paradoxalt nog har översättningen även en talspråklig karaktär. Språket i denna bibel blev snart omodernt, och 1963 tillsatte Kungl. Maj:t en ny bibelkommitté som utgav Nya Testamentet 1981. En fullständigt ny bibelöversättning utgavs 2000 av den bibelkommission som tillsattes 1972. Även Stiftelsen Biblicums översättning Svenska Folkbibeln som utkom 1998 är i dag spridd, speciellt bland så kallade bibeltrogna lutheraner, frikyrkor och väckelserörelser. Dess gammaltestamentliga text är delvis en revidering av 1917 års kyrkobibel och delvis en nyöversättning, medan Nya testamentet är en självständig nyöversättning. Innehåll
Källor
Fotnoter
Se ävenExterna länkar
|