De övre kronbladen är varandra delvis överlappande. Det understa har ett antal svarta ränder.
Blommorna sitter på skaft, som är böjda i vinkel, så att blomman vänds nedåt. Strax under krökningen sitter 2 små smala, spetsiga förblad.
Den vitgula sporren är 4 — 6 mm lång. Den har en grund fåra i spetsen.
Ståndarna har ett 2 — 4 mm långt, spetsigt bihang med körtlar, som avsöndrar nektar. Bihangen är instuckna i sporren, dit nektarn samlas.
Kapsel före och efter det att fröna kastats ut I den vänstra bilden har kapselns övre del, "locket", som också innehåller frön, avlägsnats. Den högra bilden visar de bägge halvorna tomma på frön slagit ihop.
Frukten är en trekantig kapsel. På rummets insida sitter fröna fästade i två rader. När kapseln är mogen har den blivit mycket hård, och spricker explosivt i tre rännformade flikar. Flikarna böjer sig utåt, och de inneliggande fröna lossnar och kastas iväg 1 à 2 m., det ena efter det andra.
Ängsviol kan särskiljas från den snarlika skogsviolen genom att kronbladen vanligen är något mörkare blå, samt att sporren är vitgul och grunt kluven.
Hos skogsviol är kronbladen vanligen mer blekt lila, och även sporren har denna färg och är dessutom inte kluven.
Blomkronan hos skogsviol är dessutom något större än hos ängsviol. De två arterna skiljer sig dessutom genom att ängsviol har fastare, mörkare blågröna och något mindre blad. Ängsviolen övervintrar genom stjälkarnas baser och de knoppar, som sitter på dessa. Skogsviol övervintrar med en helt underjordisk, lodrät pålrot, som kröns av en bladrosett, under vilken den följande vårens stjälkar växer fram.
Violrot kommer från irisar och har inget annat samband med släktet viola än att lukten påminner om violers doft.
Underarter
Ängsviol är en mångformig art, och flera underarter kan urskiljas.
Viola canina var. albaGing. Vita blommor, upptäckt några mil norr om Svarta havet
Viola canina subsp. caninaL., som har stipler som är knappt hälften så långa som bladskaften, samt har mörkare, rent blå blommor.
Viola canina subsp. montana (L.) Hartm., norrlandsviol är mer upprättväxande och har ofta vissnade fjolårsstjälkar kvar i tuvorna. Bladen är smalare, stiplerna är knappt hälften så långa som bladskaften, samt vanligen ljusare blå blommor.
Viola canina var. muhlenbergii (Torr.) A.Gray, 1886
Viola canina × Viola riviniana,skogsviol. Denna hybrid har en bladrosett liksom skogsviol, men saknar dess grova, ärrigajordstam. Istället har den, liksom ängsviol, en tunn, slät och grenig jordstam. Blommorna kan i form och färg vara lika endera föräldraarten.
Viola kan tänkas härlett från grekiskavion. Namnet lär syfta på den grekiska mytologin, där gudarnas konung Zeus skapade violen för att mata sin älskade Io som han förvandlat till en ko.
Artepitetetcanina härleds från latincanis = hund. Göran Wahlenberg föreslog att det syftar på växtens mångformighet, liksom att hundar finns i många raser. Sir James Edward Smith menade att hund enligt gammal sedvänja skulle tolkas pejorativt, när ängsviol jämfördes med Viola odorataL., luktviol.
Bilder
Skott Bladen kommer i motstående par, växelvis förskjutna 90° längs stjälken.
Blad Det bruna nedtill är en mogen frukt.
Omogen frukt Under frukten sporren?
1 Lägg märke till stjälkens krökning bakom frukten 2 Hålen i bladen torde bero på att någon av ängsviolens fiender tagit sig en smakbit
Lägg märke till den vitgula sporren
Viola canina subsp. montana
Växer i sand
Lång pålrot med utlöpare. Till vänster ett frö. Lägg märke till det lilla förbladet strax under blomskaftets krökning.
.jpg)
![[1]](http://linnaeus.nrm.se/flora/di/viola/viola/violcann.jpg){kind=link}
![[2]](http://linnaeus.nrm.se/flora/di/viola/viola/violcanv.jpg){kind=link}
![[3]](http://linnaeus.nrm.se/flora/di/viola/viola/violcans.jpg){kind=link}