Lockroy hörde till yttersta vänsterns ledare i deputeradekammaren, av vilken han var ledamot sedan 1871 och där han 1892 och 1902-05 valdes till vicepresident. Lockroy var en av deltagarna i Garibaldis expedition till Sicilien (1860) och följde 1860-64Renan som sekreterare på dennes forskningsresa i Heliga landet.
År 1909 lämnade han det politiska livet. Lockroy författade ett stort antal arbeten, dels reseskildringar, dels arbeten rörande Frankrikes och andra länders sjöförsvar (La defense navale 1899, Les marines française et allemande, Lettres sur la marine française) med mera.