Willem "Wim" van Est, född den 25 mars 1923 i Fijnaart, död den 1 maj 2003 i Sint Willebrord, var en nederländsk tävlingscyklist som är mest känd som den förste nederländare som någonsin kört i Tour de Frances gula ledartröja (1951), men som också körde av vägen och föll 70 meter ner i en djup ravin den första dagen han bar den.[2] Hans främsta meriter på landsväg är segern i Flandern runt (1953 – den förste nederländaren att vinna loppet), tre segrar i Bordeaux–Paris (1950, 1952 och 1961) och dubbla totalsegrar i Ronde van Nederland (1952 och 1954), samt tre etappvinster i Tour de France och en i Giro d'Italia (den första etappen 1953, vilket gjorde honom till den förste nederländaren som kört i maglia rosa). Han var en mycket god tempocyklist och därmed också bra i en bancyklingsdisciplin som individuellt förföljelselopp (VM-silver 1950, VM-brons 1949 och 1955, samt fyra nederländska mästerskapstitlar) och som även gav framgångar i derny-/stayerlopp.
Meriter – Landsväg
Meriter – Bana
Referenser
Noter
.jpg)
