|
Willis–Ekboms sjukdom
Willis–Ekboms sjukdom (WED) eller restless legs syndrome (RLS; rastlösa ben),[1] är en kronisk neurologisk sjukdom som drabbar 5–10 % av den västerländska befolkningen.[2] HistorikDen förste som utförligt beskrev detta tillstånd var den engelska hovläkaren sir Thomas Willis som redan 1672 beskrev sjukdomen.[3][4] Han avslutade sin avhandling med uttalandet att patienterna levde under tortyrliknande förhållanden. Det skulle dröja över 300 år innan den svenske neurologen Karl-Axel Ekbom genom sin doktorsavhandling (1945) införde begreppet "restless legs" och konstaterade att dopaminhormonet var inblandat i sjukdomen.[5] SymtomDe drabbade upplever ett starkt obehag i kroppen och den drabbade kroppsdelen, framför allt i underbenet, som endast kan lindras genom att man rör på benen.[5] Känslan beskrivs som stickande, brännande, krypande, sugande, sprängande och/eller smärtsamma spänningar djupt inne i benet.[5] Symtomen förvärras kvälls- och nattetid, vilket kan leda till sömnbevär.[6] Symtomen kan även förekomma dagtid, speciellt vid långvarigt sittande. Symtomen kan även drabba armarna och andra kroppsdelar.[7] I flera fall är symtomen ensidiga men skiftar ofta från ena till andra sidan, många har symtomen bilateralt. Tillståndet förväxlas ibland med polyneuropati, benkramp, växtvärk och sovande/domnade ben. Förekomst och orsakSjukdomen beräknas drabba 5–10 % av befolkningen med varierande grad av allvarlighet.[2] Orsaken är ännu okänd, men i omkring hälften av fallen kan man se olika brister hos patienten, till exempel brist på ferritin, B12 eller folsyra.[2][8] Hos de övriga drabbade som har den primära formen kan det vara något fel i receptorerna som bearbetar dopamin i hjärnan. Det forskas även på syresättning, ärftlighet och övriga hormoner.[9] Nikotin, alkohol och koffein samt oregelbunden sömn kan förvärra symtomen.[1] Se ävenKällor
|
||||||||||||||||||||
