John Higgins var regerande mästare och seedad etta i tävlingen, men han förlorade i åttondelsfinal mot Michael White.
Ronnie O'Sullivan vann turneringen för fjärde gången och därmed sin 28:e rankingtitel genom att besegra Neil Robertson med 9–5 i finalen efter ett underläge med 2–5.
Händelser under turneringen
I matchen mellan Ronnie O'Sullivan och Barry Pinches var O'Sullivan på väg att göra ett maximumbreak, men efter att ha förhört sig med domaren om att priset låg på "bara" 10 000 pund lät han medvetet bli att fullfölja[1], något som World Snookers ordförande Barry Hearn senare kritiserade honom för[2].
Prispengar
Den totala prissumman var på 324 000 pund fördelat enligt följande:
Den ackumulerade prissumman för eventuella maximumbreak låg på totalt 10 000 pund[a].
Efter att O'Sullivan medvetet spelat bort sina möjligheter till ett maximumbreak gick en sponsor in och lovade honom 61 000 pund om han gjorde ett maximumbreak i turneringen. O'Sullivan lovade i sin tur att skänka 11 000 pund till välgörenhet om han skulle klara det[4], något han dock inte lyckades med.
^Det var två tävlingar sedan ett maximumbreak gjordes så därför låg den rullande prissumman[3] på 2 × 5 000 = 10 000 pund.