Wabi-sabi

Zenträdgården Ryōan ji, uppförd under den tidiga Ashikaga-perioden.
En wabi-sabi-teskål från Azuchi-Momoyama-perioden, 1500-tal.
Ett japanskt tehus som avspeglar wabi-sabi-estetiken i Kenroku-en-parken.

Wabi-sabi (侘寂?) står för en allsidig japansk världsåskådning eller estetik kring att godta det övergående. Estetiken beskrivs ibland som en skönhet som är "bristfällig, tillfällig och ofullständig".[1] Det är ett begrepp som härrör från det buddhistiska förfäktandet av tillvarons tre kännetecken (三法印 sanbōin?):

och då specifikt anicca 無常 (mujō?), det obeständiga.

Utmärkande för wabi-sabi-estetiken är asymmetri, skrovlighet (asperitet), enkelhet, ekonomi, stramhet, anspråkslöshet, intimitet och uppskattning av naturliga föremåls och processers oförställda integritet.

Beskrivning
"Wabi-sabi är den mest iögonenfallande och karaktäristiska egenskapen hos traditionell japansk skönhet. Den intar ungefär samma position i det japanska pantheon av estetiska värden, som de grekiska skönhetsidealen och perfektion gör i västvärlden."[1]

Anknytande företeelser

Referenser

Noter

  1. ^ [a b] Koren, Leonard (1994). Wabi-Sabi for Artists, Designers, Poets and Philosophers. Stone Bridge Press. ISBN 1-880656-12-4 

Tryckta källor