Vitvingad and

Vitvingad and
Status i världen: Starkt hotad[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningAndfåglar
Anseriformes
FamiljÄnder
Anatidae
SläkteAsarcornis
ArtVitvingad and
A. scutulata
Vetenskapligt namn
§ Asarcornis scutulata
Auktor(Müller, 1842)
Utbredning
Synonymer
  • Vitvingad skogsand
  • Vitvingad myskand
  • Cairina scutulata

Vitvingad and[2](Cairina scutulata) är en fågel i familjen änder inom ordningen andfåglar.[3]

Utseende och läte

Vitvingad and är en av de större andfåglarna i världen med en längd på 66–81 centimeter och ett vingspann på 116–153 centimeter.[4] Hanarna har en vikt på 2,95–3,9 kilogram medan de i allmänhet mindre honorna når 1,95–3,05 kg.[5] De mest framträdande kännetecknet på den adulta fågeln är den mörka kroppen i kontrast mot det vitaktiga huvudet och nacken.

Hannar har en huvudsakligen matt gulaktig näbb, svartaktig marmorering på huvud och övre nacke, vita mellersta och mindre täckare samt inre kanter på tertialer och blågrå armpennor. I flykten framträder de vita vingtäckarna starkt mot de övriga delarna av vingarna. Honorna har vanligen tätare marmorering på huvud och övre nacke. Juvenilen har en mattare och brunare dräkt.[6]

Flyktlätet består av en rad livfulla tutanden som ofta avslutas med en nasal vissling. Även enstaka korta och hårdare markerade tutanden förekommer.[6]

Utbredning och status

Vitvingad and i vilt tillstånd i Assam, Indien.

Fågelns utbredningsområde sträcker sig från nordöstra Indien, genom Sydostasien till Sumatra och Java.[7] Arten var historiskt sett spridd över ett stort område från nordöstra Indien och Bangladesh, genom sydöstra Asien, till Java och Sumatra i Indonesien. Den har genomgått en dramatisk nedgång vilket har lett till att populationen nu beräknas uppgå till inte mer än 1000 individer. Av dessa finns omkring 200 i Laos, Thailand, Vietnam och Kambodja, 150 på Sumatra, 450 i Indien (huvudsakligen i Assam och Arunachal Pradesh) och Bangladesh samt omkring 100 i Myanmar.

Arten fortsätter att minska över hela sitt utbredningsområde och förmodas vara utrotad i Malaysia och Java.[6] Internationella naturvårdsunionen kategoriserar arten som starkt hotad på grund av en mycket liten och fragmenterad population som snabbt minskar, främst på grund av förlust och störningar av habitat.[1]

Systematik

Tidigare placerades den i släktet Cairina tillsammans med myskand och vissa gör det fortfarande.[7] DNA-studier visar dock att den är närmare släkt med dykänder i Aythya och Netta[8] och förs därför ofta numera till det egna släktet Asarcornis.[3]

Ekologi

Arten föredrar stillastående långsamt flödande våtmarker inom eller i närheten av skogar som den använder för vila och häckning. Lågt liggande områden (under cirka 200 m ö.h.) föredras, men den förekommer upp till 1400 meter över havet, framförallt på platåer med stillastående vattendrag.[6]

Noter

  1. ^ [a b] Birdlife International 2012 Asarcornis scutulata Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b] Gill, F & D Donsker (Eds). 2016. IOC World Bird List (v 6.3). doi : 10.14344/IOC.ML.6.3.
  4. ^ Ogilvie & Young (2004) Wildfowl of the World. New Holland Publishers, ISBN 978-1843303282
  5. ^ Johnsgard, P.A. (1978). Ducks, Geese and Swans of the World. University of Nebraska Press. ISBN 0-8032-0953-3 
  6. ^ [a b c d] ”Species factsheet: Cairina scutulata”. BirdLife International. http://www.birdlife.org/datazone/speciesfactsheet.php?id=410. Läst 11 februari 2012. 
  7. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  8. ^ Gonzalez, J., H. Düttmann and M. Wink (2009b), Phylogenetic relationships based on two mitochondrial genes and hybridization patterns in Anatidae, J. Zool. 279, 310-318.

Externa länkar