En viltolycka är en trafikolycka med vilda djur inblandade. Över 60 000[1]viltolyckor inträffar per år i Sverige (gäller perioden 2017–2019; genomsnitt under 2010-talet: 53 000). Ungefär 800 personer skadas mer eller mindre svårt varje år, antalet dödsfall är omkring fem personer per år. De farligaste olyckorna är kollisioner med älg;[2] de flesta av dödsolyckorna sker vid dessa olyckor.[3] Övrigt vilt orsakar oftast bara skador på fordonet.[2]
Riskfaktorer
Risken för en viltolycka är som störst mellan skymning och gryning eftersom det är då djuren förflyttar sig för att söka föda. Generellt är risken för viltolyckor större i månaderna maj–juni då älgkorna stöter bort sina fjolårskalvar och september–oktober då djuren är brunstiga.[2]Älgjakten på hösten stressar djuren till rörelse och ökar risken för älgkollisioner.[4] Risken för viltolyckor är även större under snöiga vintrar på saltade vägar; djur tar sig då ofta fram på vägarna och tycker om saltet.[2]
Riskområden är skogsområden med vattendrag på ena sidan av vägen, skogskanter, kalhyggen och områden där viltstängsel börjar och slutar.[2] En svart sopsäck som sitter på en plogpinne tyder på att renar kan finnas i området. Säckarna används för att skrämma renarna så att de inte sprids.[2]
Anmälningsplikt
Enligt Jaktförordningen är man som förare skyldig att anmäla en viltolycka (kollision med älg, hjort, rådjur, vildsvin, lodjur, järv, mufflonfår, björn, utter, varg eller örn) till polisen. Det gör man genom att ringa 112 efter att man varnat andra bilister och markerat ut viltolycksplatsen. Gör man inte detta, betraktas det som "smitning" och det är belagt med böter. Renar och annan tamboskap, som till exempel hundar och hästar, blir också inblandade i trafikolyckor. Vid kollision med tamboskap skall ägaren omgående underrättas. Kan ägaren inte lokaliseras eller nås måste olyckan genast anmälas till polisen. Det är även viktigt att i dessa fall markera ut olycksplatsen med markeringsremsa eller liknande.[5]
Viltolycksprognos
I oktober, i samband med älgjakten i södra Sverige, presenterar Älgskadefondsföreningen "Viltolycksprognosen" för innevarande år.
[7]Från och med januari 2010 har rikspolisstyrelsen valt att redovisa antalet viltolyckor på ett nytt sätt, vilket medför att statistik från 2010 och framåt inte går att jämföra med viltolycksstatistik till och med 2009.
Bengt Almkvist, Tommy André, Staffan Ekblom, Sven-Allan Rempler. Viltolycksprojektet (VIOL) - Slutrapport 1980 - Ladda ner
Bernt Karlsson. Tema: vägarna & viltet. s. 33-45. I: Svensk jakt, nr. 7, 2001
Susanne Liljenström. Allt mer vilt möter trafikdöden. s. 19-21. I: WWF-eko, nr. 1, 2007
Ylva Matstoms. Utvärdering av älgatrappen Mooses II 2003 - Ladda ner
Erik Nordenmark. Viltolyckor - hur man förebygger viltolyckor 2006 - Ladda ner
Mattias Olsson. The use of highway crossings to maintain connectivity for moose and roe deer 2007 - Ladda ner
Mattias Olsson, Per Widén. Utformning av viltpassager 2008 - Ladda ner
Mattias Olsson, Per Widén. Vildsvin och vägar 2007 - Ladda ner
Mattias Olsson, Per Widén, Cecilia Olsson. Den sentida utvecklingen av viltolyckor i Sverige 2007 - Ladda ner
Andreas Seiler, J-O Helldin. Viltstängsel längs E4 mellan Gävle och Haparanda - översiktlig bedömning av isoleringseffekter på älg 2002 - Ladda ner
Andreas Seiler, J-O Helldin, Christiane Seiler. Road mortality in Swedish mammals - results of drivers' questionaire 2004 - Ladda ner
Andreas Seiler, J-O Helldin, Mattias Olsson, Per Wídén, Owe Geibrink. Älgprojektet vid Kalix - effekter av viltstängsel på vintervandrande älgar 2008 - Ladda ner
Torstein Storaas, Knut B. Nicolaysen, Hege Gundersen, Barbara Zimmermann. Prosjekt Elg -trafikk i Stor-Elvdal 2000-2004 - hvordan unngå elgpåkjørsler på vei og jernbane 2005 - Ladda ner
Vägverket, Banverket. Vilda djur och infrastruktur - en handbok för åtgärder 2005 - Ladda ner
Älgskadefondsföreningen. Viltolyckshandboken 2010 - Ladda ner