Viktor Astafjev

Viktor Astafjev
Född1 maj 1924[1][2][3] ​eller ​2 maj 1924[4][5]
Ovsianka
Död29 november 2001[6][7][8]
Krasnojarsk
BegravdKrasnojarsk kraj
Medborgare iSovjetunionen och Ryssland
SysselsättningManusförfattare, essäist, författare, dramatiker
MakaMaria Koryakina
Utmärkelser
Pusjkinpriset (1997)
”Veteran av arbetet”-medaljen
Jubileumsmedalj "50-årsdagen för segern i det Stora Fäderneslandkriget 1941-1945"
Jubileumsmedalj ”40-årsdagen av segern i det Stora Fäderneslandkriget 1941-1945”
Jubileumsmedalj ”30-årsdagen för segern i det Stora Fäderneslandkriget 1941-1945”
Jubileumsmedalj ”50-årsjubileum för Sovjetunionens väpnade styrkor”
Jubileumsmedalj "70 år för Sovjetunionens väpnade styrkor"
Jubileumsmedalj "60 år för Sovjetunionens väpnade styrkor"
Sovjetunionens statliga pris
Ryska fäderneslandets förtjänstorden av andra graden
Ryska federationens statspris
Jubileumsmedalj ”20-årsdagen för segern i det Stora Fäderneslandkriget 1941-1945”
Jubileumsmedalj ”För firandet av 100-årsdagen av Vladimir Lenins födelse”
Röda stjärnans orden
Arbetets Röda Fanas orden
Leninorden
Medalj ”För segern över Tyskland i det Stora Fäderneslandskriget 1941-1945”
Patriotiska krigsorden av 1:a klass
Tapperhetsmedaljen, Sovjetunionen
Folkens vänskapsorden
Medalj "För Warszawas befrielse"
Socialistiska arbetets hjälte
Redigera Wikidata

Viktor Astafjev (ryska: Виктор Петрович Астафьев) född 1 maj 1924 i Ovsjanka (Krasnojarsk kraj), död 29 november 2001 i Krasnojarsk, var en rysk författare.

När Astafjev var liten, blev hans far arresterad för ”sabotage” och därför har ofta författarens smärdefulla barndomsskildringar självbiografiska drag.

Bibliografi

Romaner

  • До будущей весны (Tills nästa våren, 1953)
  • Тают снега (Snön töar, 1958)
  • Прокляты и убиты (Förbannade och döda, 1995)

Kortromaner

  • Васюткино озеро (Vasjutkas sjö, 1956)
  • Ilka (Перевал, 1959) – översättning: Torsten M. Nilsson (1981)
  • Стародуб (Starodub, 1960)
  • Звездопад (Stjärnfallet, 1960-1972)
  • Кража (Stölden, 1966)
  • Где-то гремит война (Det dundrar kriget någonstans, 1967)
  • Ett sista farväl (Последний поклон, 1968) – översättning: Lennart Westerberg (1981)
  • Слякотная осень (Den slaskiga hösten, 1970)
  • Царь-рыба (Kungfisken, 1976)
  • Ловля пескарей в Грузии (Sandkryparfisket i Georgien, 1984)
  • Грустный детектив (Den sorgmodige detektiven, 1987)
  • Обертон (Övertonen, 1995-1996)
  • Весёлый солдат (Den rolige soldaten, 1998)

Pjäser

Прости меня (Förlåt mig, 1980)

Källor

  1. ^ Nikolaj Skatov (red.), Русская литература XX века. Прозаики, поэты, драматурги, 2005, ISBN 5-94848-245-6.[källa från Wikidata]
  2. ^ ПроДетЛит, 17 september 2019.[källa från Wikidata]
  3. ^ Vladimir Lamin (red.), Историческая энциклопедия Сибири, 2009, ISBN 5-8402-0230-4, läs online och läs online.[källa från Wikidata]
  4. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 4 maj 2014.[källa från Wikidata]
  5. ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, id-nummer i Frankrikes nationalbiblioteks katalog: 11889312b, läst: 10 oktober 2015.[källa från Wikidata]
  6. ^ Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Viktor-Petrovich-Astafyevtopic/Britannica-Online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  7. ^ Brockhaus Enzyklopädie, Brockhaus Enzyklopädie-ID: astafjew-wiktor-petrowitsch, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  8. ^ Gran Enciclopèdia Catalana, Grup Enciclopèdia Catalana, Gran Enciclopèdia Catalana-ID (tidigare schema): 00058120030866.[källa från Wikidata]