Världsmästerskapen i segelflyg kom till som en ersättning för de utlovade segelflygtävlingarna i OS-programmet vid London OS 1948, redan till Helsingfors OS 1940 var segelflyg en sport som stod på det olympiska programmet för första gången. London kunde inte genomföra tävlingarna och i Helsingfors kom andra världskriget i vägen.
Internationaler Wettbewerb-Wasserkuppe 1937 i Wasserkuppe, Tyskland räknade deltagare från England, Schweiz, Österrike, Polen, Tjeckoslovakien, Jugoslavien och Tyskland. Tävlingen vanns av Heini Dittmar som tillsammans med landsmaninnan Hanna Reitsch och polacken Mynarski noterade de längsta flygningarna. Ibland räknar man denna tävling som den första VM-tävlingen trots att Fédération Aéronautique Internationale (FAI) gav tävlingarna officiell status först under 1950-talet.
Vid tävlingarna deltog 26 tävlande från åtta nationer, från början var elva nationer anmälda. Tävlingarna omfattade bland annat höjdflygning, målflygning, hastighetsflygning på rak bana cirkelflygning i kombination med höjdflygning, detta är tävlingsformer som inte är aktuella idag.
VM 1950, Örebro, Sverige
Sverige fick förtroendet att arrangera VM som en del av KSAKs 50-årsjubileum. Startlistan upptog 29 deltagare från 11 nationer. Tävlingarna omfattade nu de tre grenarna distansflygning i förening med höjdflygning, distansflygning mot valfritt mål och hastighetsflygning på rak bana. Tävlingen var egentligen det första världsmästerskapet med officiell status från FAI
VM 1952, Madrid, Spanien
Till tävlingen infördes klassen tvåsitsiga flygplan, med samma grenar som vid VM 1950. Vid tävlingarna deltog 41 tävlande från 14 nationer i klassen ensitsiga flygplan och 17 par från 9 nationer i klassen tvåsitsiga flygplan.
Resultat VM 1952
Philip Wills
1, Philips Wills, Storbritannien, 4 333 poäng
2, Gerard Pierre, Frankrike, 4 048 poäng
3, Forbes, Storbritannien, 4 043 poäng
20, Billy Nilsson, Sverige, 2 623 poäng
Resultat VM 1952 tvåsitsiga flygplan
1, Luis Jues och Miguel Ara Spanien
VM 1954, Camp Hill, Great Hucklow, England
Tävlingarna öppnades av Lord Brabazon of Tara i hällande ösregn, tävlingarna kom att gå till historien som de blötaste och mest hasardartade av alla segelflyg-VM. Som vid tävlingarna i Spanien 1952 tävlade man i klasserna en- och tvåsitsiga flygplan. I den ensitsiga klassen deltog 34 tävlande från 19 nationer
VM 1956, Saint-Yan, Frankrike
Tävlingen blev inte någon riktigt stor tävling eftersom det var svårfluget väder och därmed blev tävlingsuppgifterna komplicerade. Eftersom fotoförbud rådde från luften kontrollerades brytpunkterna med duksignaler på marken, knepigt nog gällde detta förbud endast fransmän, men övriga nationaliteter rekommenderades att inte visa upp brytpunktskameran för eventuellt uppdykande gendarmer. Vid tävlingsdagen den 6 juli havererade brasilianaren Da Dosa i bergen och bröt ett ben, och sista tävlingsdagen inträffade ett haveri som höll på att kosta amerikanen Bill Ivans livet.
VM 1958, Leszno, Polen
Inför tävlingarna i Leszno infördes nya tävlingsbestämmelser samt tävlingsklasserna Standard och Open medan klassen tvåsitsiga flygplan togs bort. Samtidigt utarbetade Nils Söderberg en ny matematisk formel för poängberäkningen, med dessa ändringar skapades den mer moderna tävlingsform som fortfarande används. Till tävlingarna var 61 deltagare från 23 nationer anmälda. Organisationen av tävlingen var i stort sett bra, men språkproblemen tvingade tävlingsledningen att införa även engelska vid sidan av franska och polska som officiella språk. Under träningsveckan före tävlingen passade Irve Silesmo på att sätta nytt svenskt rekord på 200 och 300 km triangelbana.
14, Irve Silesmo, Sverige, Zugvogel IV, 3 352 poäng
Resultat VM 1958 Open-klassen
Günter Haase
1, Günter Haase, Västtyskland, i HKS-3, 5 651 poäng
2, Nic Goodhart, Storbritannien, i Skylark 3, 5 172 poäng
3, R. Mestan, Tjeckoslovakien, i Zugvogel 3, 5 124 poäng
15, Harry Molander, Sverige, Zugvogel 3, 3 937 poäng
VM 1960, Köln, Västtyskland
Till tävlingarna var 55 piloter från 23 nationer anmälda. På grund av den täta flygtrafiken runt Köln var molnflygning inte tillåten.
5, Sven "Fakiren" Jonsson, Sverige, Zugvogel IV, 4 443,6 poäng
VM 1963, Junin, Argentina
Till tävlingarna i Junin var 23 nationer representerade med 38 deltagare anmälda i Standard och 25 deltagare i Open. Tävlingarna genomfördes på flygplatsen Laguna de Gomes. Under sista tävlingsdagen råkade holländaren Breunissen överskrida max tillåtna flyghastighet med sin Skylark III, som fick vingflutter och vingbrott varvid flygplanet singlade rakt ner mot startområdet. Breunissen lyckades ta sig ur flygplanet och tog sig ner med fallskärm medan flygplanet landade 50 meter från startplatsen.
Resultat VM 1963 Standardklassen
Heinz Huth och Rolf Hossinger
1, Heinz Huth, Västtyskland, i Ka 6, 6 221,0 poäng
VM 1965, South Cerney, England Vid tävlingarna deltog 86 tävlande från 28 nationer. Samtidigt med tävlingarna genomfördes OSTIV-kongressen, som tilldelade Slingsby Sailplanes OSTIV-priset för fabrikens konstruktion av Dart 15
Resultat VM 1965 Standardklassen
1, Francois Henry, Frankrike, i Edelweiss, 4 945 poäng
VM 1970, Marfa, Texas, USA vid tävlingarna deltog 79 tävlande från 24 nationer. Detta var det första VM där hastighetstävlingar på slutna banor dominerade. Tävlingen omfattade 9 deltävlingar varav 7 stycken var hastighetsflygningar.
2, Hans-Werner Grosse, Västtyskland, i ASW 12, 8036 poäng
3, Michel Mercier, Frankrike, i ASW 12, 7811 poäng
13, Åke Pettersson, Sverige, i Diamant, 7208 poäng
VM 1972, Vrsac, Jugoslavien 89 deltagare från 28 nationer deltog i tävlingarna. Tävlingen kom att bli de mest dramatiska med två dödsolyckor och två fallskärmsräddningar. Den fjärde tävlingsdagen kom ungraren Lajos Warkozi i en Cobra 15 troligen in i ett cumulonimbusmoln och man drar den slutsatsen att flygplanet blev svårt nedisat och att det gått i spinn, huven var fastfrusen så att föraren inte kunnat öppna den för att genomföra ett nödhopp med fallskärm, fyra dagar senare kolliderade kanadensaren Wolfram Mix vid en lågflygning med en rullande lastbil, han ådrog sig mycket svåra skador och avled på ett sjukhus i Belgrad efter ett dygn. Sista tävlingsdagen rammades Åke Petterssons Nimbus 2 av delar från Guernsey-piloten David Innes LS-1 som brutits sönder i luften, båda piloterna räddade sig med fallskärm. Petterssons flygplan dalade sakta mot marken och hejdades i sista fasen av en träddunge, inte värre skadat än att det senare kunde repareras.
Resultat VM 1972 Standardklassen
1, Jan Wroblewski, Polen, i SZD-43 Orion, 5 529 poäng
2, Eugen Rudensky, Sovjetunionen, i ASW 15, 5 219 poäng
3, Franciszek Kepka, Polen, i SZD-43 Orion, 5 107 poäng
13, Gunnar Karlsson, Sverige, i Cirrus, 4 457 poäng
29, Åke Pettersson, Sverige, i Nimbus 2, 3 889 poäng
VM 1974, Waikerie, Australien Premiärminister Gough Whitlam invigde tävlingarna som samlat 67 deltagare från 22 nationer. Tävlingarna omfattade 11 tävlingsdagar, i standardklassen genomfördes nio hastighetsflygningar och i Openklassen genomfördes tio hastighetsflygningar. I Open och Standard flögs totalt en distans på 238 740 km vilket motsvarar nästan sex gånger jorden runt vid ekvatorn.
Resultat VM 1974 Standardklassen
1, Helmut Reichmann, Västtyskland, i LS-2, 9 325 poäng
VM 1976, Räyskälä, (Loppis), Finland lockade 85 deltagare från 24 nationer. Trots att briefing och väderinformationen sköttes mycket bra blev inte vädret vad meteorologerna och tävlingspiloterna önskade, varför vädret spelade en negativ roll för tävlingens genomförande.
Resultat VM 1976 Standardklassen
1, Ingo Renner, Australien, i PIK 20B, 4 056 poäng
2, Gunnar Karlsson, Sverige, i PIK 20B, 4 048 poäng
3, George Burton, Storbritannien, i PIK 20B, 3 924 poäng
19, Göran Andersson, Sverige, i PIK 20B, 3 225 poäng
Resultat VM 1976 Open-klassen
George Lee
1, George Lee, Storbritannien, i ASW 17 4 594 poäng
VM 1978, Chateauroux, Frankrike Tävlingarna utökades med klassen 15-meters som lockade 23 deltagare, totalt medverkade i alla klasser 79 tävlande från 21 nationer.
Resultat VM 1978 Standardklassen
1, Baer Selen, Nederländerna, i ASW 19, 10 681 poäng
2, Leonardo Brigliadori, Italien, i Cirrus, 10 321 poäng
3, Michel Recule, Frankrike, i Cirrus, 10 185 poäng
13, Åke Pettersson, Sverige, i ASW 19, 9 094 poäng
Resultat VM 1978 15-metersklassen
1, Helmut Rechmann, Västtyskland, i SB 11, 10 544 poäng
2, Bruno Gantenbrink, Västtyskland, i Nimbus 2, 10 018 poäng
3, Francois-Louis Henry, Frankrike, i Nimbus 2, 9 919 poäng
VM 1981, Paderborn, Västtyskland Antalet deltagare blev 81 tävlande från 25 nationer efter att ett flertal lag dragit sig ur tävlingen till följd av Sydafrikas närvaro. I Openklassen tog George Lee sin tredje VM-titel i följd och han är därmed unik i VM-historien.
VM 1993, Borlänge, Sverige Med 116 tävlande från 25 nationer i alla klasser blev 1993 års VM det största genom åren. Under tävlingsveckorna blev det flera utelandningar, bland annat landade schweizaren Federico L. Blatter i en myr där enda möjligheten att transportera bort flygplanet var med en helikopter. Vid avslutningsceremonin fick han en tavla utförd av konstnären Kjell Fristedt föreställande ett forntida myrlandskap med en vikingahjälm och ett segelflygplan. Det litauiska landslaget som gjorde sitt första deltagande i VM utförde den mest spektakulära ankomsten, 2 st segelflygplan på släp efter en Antonov An-2, bogseringen över Östersjön tog 4½ timme.
VM 1995, Omarama, Nya Zeeland Tävlingarna genomfördes på Omarams flygfält som är beläget mitt på Sydön. Till tävlingarna var 23 nationer anmälda. Redan under träningsveckan före tävlingen havererade fransmannen Gherard Lherm då han under svår turbulens förlorade vingspetsarna och flygplanet bröts sönder i luften, Lherm lyckades hoppa med fallskärm och kunde tack vare arrangörerna låna ett nytt flygplan. De tuffa förhållandena bidrog till ytterligare tre stycken haverier och ett par piloter drog sig ur tävlingen, eftersom de ansåg flygningen som alltför farlig.
3, Robert Schroeder, Tyskland, i ASW 22B, 9204 poäng
VM 1997, Château-Arnoux-Saint-Auban, Frankrike En nyhet inför tävlingen var att flygplanens spännvidd mättes med laser, och det uppdagades att flera flygplan var upp till 25 mm för breda, piloterna fick välja mellan straffpoäng eller att modifiera vingarna till rätt spännvidd. De flesta valde att fila på vingarnas infästningar eller med hjälp av en värmepistol värma upp vingen och ändra vinkeln på wingleten.
2, Didier Hauss, Frankrike, i Nimbus 4, 7523 poäng
3, Robert Schroeder, Tyskland, i ASW 22BL, 7518 poäng
VM 1997, Inonu, Turkiet Tävlingen omfattade 7 tävlingsdagar.
Resultat VM 1997 World klassen
1, Frederic Hoyeau, Frankrike, i PZL PW-5, 5622 poäng
2, Henry Julien, Frankrike, i PZL PW-5, 5338 poäng
3, Jesper Engström, Sverige, i PZL PW-5, 5278 poäng
VM 1999, Bayreuth, Tyskland Till tävlingarna var 122 piloter från 24 nationer anmälda. Från Sverige deltog sju tävlande dessutom omhändertogs Norges enda tävlande av den svenska lagledningen. Under VM flögs sammanlagt 357 253 km, nästan 10 varv runt jorden. Under tävlingen svepte den omtalade solförmörkelsen förbi Bayreuth vid 12:40-tiden den 11 augusti. Parallellt med VM genomfördes den 26:e OSTIV-kongressen.
VM 2001, Mafeking, Sydafrika Till tävlingarna var 71 deltagare från 21 nationer anmälda. Efter att Anders Hyllander förolyckats i ett flyghaveri på Milano-Linate flygplats svalnade det svenska intresset för att delta, och för första gången någonsin var Sverige inte representerade. Tävlingarna inleddes 17 december och avslutades 30 december.
World Klass 1, Olivier Darroze, Frankrike, i PZL PW-5
VM 2002 Freudenstadt, Tyskland Till tävlingarna var det 66 tävlande anmälda, eftersom IGC av säkerhetsskäl inte tillät större startfält än 55 tävlande tvingades man dela in de tävlande i två grupper där länder med två anmälda fick en pilot i vardera gruppen. Under tävlingsperioden genomfördes föreläsningar om Claus Oldmanns världsrekordflygning i Argentina och Gerhard Waibel om framtida utvecklingsmöjligheter för segelflyget.
.jpg)
.jpg)
.jpg)
