Upptäckarnas monument
Upptäckarnas monument[1] (portugisiska: Padrão dos Descobrimentos, 'upptäckternas minnesmärke') är ett monument på den norra stranden av Tejos utlopp, i Lissabon-distriktet Santa Maria de Belém. Monumentet är beläget vid floden där fartyg avgick på långa upptäckts- och handelsresor med Indien och Orienten, och det hyllar Upptäcktsresornas epok – främst Portugals del i den – under 1400- och 1500-talen. HistoriaBakgrundMinnesprojektet utformades 1939 av den portugisiske arkitekten José Ângelo Cottinelli Telmo och skulptören Leopoldo de Almeida, som ett tillfälligt landmärke under den världsutställning som ägde rum i staden 1940. Då firade Portugal 800 år sedan landets bildande och 300 år sedan befrielsen från Spanien. Monumentet representerade en romantiserad version av det portugisiska utforskandet, ett idylliserande som var typiskt för António de Oliveira Salazars Estado Novo-regim. Det konstruerades ursprungligen som en provisorisk installation på torget Praça do Império och som del av en stadsförnyelse. 1943 revs dock den ursprungliga konstruktionen, tillsammans med andra tillfälliga byggen från världsutställningen. Permanent monument1958 beslöts att resa ett permanent minnesmärke. Detta stod färdigt 1960, med skulpturer på 33 av dem som deltog i Portugals utforskande av fjärran länder. Nedan listas dessa personer.
Referenser
Noter
|