Upplands runinskrifter 1160

Upplands runinskrifter 1160
Runristning
Ändersta runsten, U 1160
Ändersta runsten, U 1160
Fyndplats
Land Sverige
Landskap Uppland
Län Uppsala
Kommun Enköping
Socken Simtuna
Plats Ändersta
Koordinater 59°46′32″N 16°56′39″Ö / 59.77551°N 16.94428°Ö / 59.77551; 16.94428[1]
Nuvarande plats I Ashmolean Museum, Oxford, England.
Tillkomsttid V
Signum U 1160
Runristare Livsten (A)
Stil Pr4
Information från FMIS samt Samnordisk runtextdatabas.

Runinskrift U 1160, även kallad Ändersta runsten, är en vikingatida runsten av granit i Ändersta, Simtuna socken och Enköpings kommun, den flyttades 1687 till Oxford och finns på Ashmolean Museum i Oxford.[2]

Stenen

Runstenen består av granit, och har ristningar på två sidor; framsidan och vänstra smalsidan. På framsidan föreställer ristningen främst en inskriftsbärande ormslinga. Smalsidans ristning föreställer ett djur omgivet av ormslingor.

Inskriften

Translitterering av runraden:

liþsmoþr + lit + akua + sten + ʀfti + iylburn + faþ[2]

Normalisering till runsvenska:

Liðsmaðr let haggva stæin æftiʀ Igulbiorn(?), faður.[2]

Översättning till nusvenska:

Lidsman lät hugga stenen till minne av Igulbjörn, (sin) fader.[3]

Historia

Stenen anses vara ristad av den uppländske ristaren Livsten, på grund av ornamentering, runformer och skiljetecken, som har stor likhet med dennes signerade runstenar. Under senare delen av 1600-talet skänktes stenen - tillsammans med runsten U 104 från Eds kyrka i Upplands Väsby kommun - till Ashmolean museum av Karl XI. [3] Förd till Oxford 1687. På smalsidan finns en bild av ett djur omflätat av slingor. Stille[4] tolkar iylburn som "Hialmbiorn".[2]

Källhänvisningar

  1. ^ Fornminnesregistret: Simtuna 214:1
  2. ^ [a b c d] Samnordisk runtextdatabas, U 1160, 2014
  3. ^ [a b] Elias Wessén, Sven B.F. Jansson, red (1953-1958). Sveriges runinskrifter. Bd 9, Upplands runinskrifter, del 4. Stockholm: KVHAA. http://www.raa.se/runinskrifter/sri_uppland_b09_h03_text_1.pdf 
  4. ^ Per Stille (1999). Runstenar och runristare i det vikingatida Fjädrundaland. En studie i attribuering. Runrön 13. Uppsala