|
Torsten Löfgren
Torsten Einar Löfgren, född 21 augusti 1886 i Värmskogs församling i Värmlands län,[1] död 22 februari 1966 i Oscars församling i Stockholms stad,[2] var en svensk ämbetsman. BiografiLöfgren avlade juris kandidat-examen vid Uppsala universitet 1909 och blev extra ordinarie notarie i Svea hovrätt samma år. Han tjänstgjorde i Civildepartementet 1913–1920: som amanuens 1913–1918 och som förste kanslisekreterare 1918–1920. Åren 1920–1938 tjänstgjorde han vid Kommunikationsdepartementet: som förste kanslisekreterare 1920–1926, som tillförordnat kansliråd 1920–1926, som kansliråd 1926–1929, som tillförordnad expeditionschef 1927–1929 och som expeditionschef 1929–1938. Löfgren var landshövding i Jämtlands län 1938–1954.[3] Löfgren var därtill sekreterare hos delegationen för staten och Stockholms stad för förhandlingar i Stockholms bangårdsfråga 1919–1923 och sekreterare hos byggnadsstyrelsesakkunniga 1923–1924 samt ordförande i 1936 års klassificeringskommitté, 1937 års civilflygutredning, 1938 års personalkommitté vid Statens Järnvägar, 1939 års högertrafikutredning, 1944 års trafiksakkunniga och 1953 års civilförsvarsutredning. Han var styrelseledamot i Svenska trafikförbundet 1935–1956 och ordförande i Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande 1953–1957.[3] Torsten Löfgren var son till överstelöjtnant Frithiof Löfgren och Lilly Granström. Han gifte sig 1936 med Elsa Anrep (1903–1974).[3] Makarna Löfgren är begravda på Värmskogs kyrkogård.[4] Utmärkelser
Referenser
|
||||||||||||
