|
Tora Dahl
Tora Armida Dahl,[4] gift Jaensson, född 9 juni 1886 i Jakob och Johannes församling, Stockholms stad,[5] död 30 januari 1982 i Vårdinge församling, Stockholms län,[6] var en svensk författare.[2] Dahl skrev under sin levnad tjugoåtta böcker i genrerna prosa, essä och prosadikt med en tonvikt på självbiografiskt skrivande.[7] BiografiTora Dahl var dotter utom äktenskapet till arkitekt Theodor Dahl och bagerskan Emma Nilsdotter.[4][8] Hon växte upp under enkla förhållanden hos en fostermor, Emma Kjärr, i Henriksdal i Nacka och bodde i den nu rivna trädgårdsmästarvillan.[4] Den här miljön beskriver hon även i Fosterbarn (1954), den första delen i hennes självbiografiska verk. Vid 11 års ålder flyttade hon till sin biologiska mor på Östermalm och fick gå i flickläroverk. Hon tog studentexamen vid 16 års ålder 1903[2] och blev en av de första studentskorna vid Stockholms högskola.[4] Dahl blev 1908 fil. kand. vid Stockholms högskola med naturvetenskap som huvudämne. Fram till 1913 arbetade hon sedan som lärare, innan hon 1914 gifte sig med Knut Jaensson (1893–1958). Jaensson blev en tongivande litteraturkritiker och han beskrev på 1930-talet den nya litteraturen vars upphovsmän samlades i den litterära salong som paret höll i sitt hem på Lidingö.[4][9][10] Bland andra Gunnar Ekelöf, Ivar Lo-Johansson, Erik Lindegren och Artur Lundkvist deltog i de litterära samtalen.[7] År 1994 blev hennes dagböcker, som förvaras på Kungliga biblioteket, offentliga. Av dessa framgår att hon åren 1937–42 hade sexuella förhållanden både med Gunnar Ekelöf och Erik Lindegren.[11] FörfattargärningDahl började skriva redan innan hon var 20 år men debuterade som författare först 1935, då hon var 49 år gammal. I boken Vägvisare (1977) skriver hon att hennes man en gång sade: "Ä det nån som ska skriva i den här familjen, så ä det jag och inte du. Du har inte litterär begåvning för två öre", varpå Dahl rev sönder det hon skrivit, men hon fortsatte sedan att skriva för skrivbordslådan. 1937 kom bland annat romanen Inkvartering som senare fick två fortsättningar, betitlade Avdelning II, sal 3 (1949) och Det som har varit... (1952). Sitt stora genombrott fick hon när hon hade fyllt 70 år.[1] Dahl är dock mest känd för ett sent verk, de åtta självbiografiska och psykologiska romanerna om sitt alter ego Gunborg Haag. Även om hon började skriva självbiografiskt redan 1911 så utkom inte den första boken i serien, Fosterbarn, förrän 1954. Vid det laget hade Dahl fått en egen skrivstuga, och hennes man var sjuklig och förtidspensionerad efter en hjärnblödning.[1] Romankaraktären Gunborg föds i Stockholm som dotter till föräldrar som är trolovade men aldrig gifter sig. På grund av detta placeras hon i fosterhem hos en ogift, strängt religiös men kärleksfull kvinna som heter Sofia Stolt. När Gunborg är i skolåldern tar dock modern Rut, som dittills bara umgåtts med sitt barn om söndagarna, tillbaka sin dotter till sig och försörjer dem båda ensam. Ruts förhoppningar om att hennes dotter ska fästa sig vid henne i stället för vid fostermodern grusas dock. Romanserien kretsar kring denna komplicerade relation mellan mor och barn samt Gunborgs inre utveckling som en ovanligt självständig flicka i sin tid.[7]
Böckerna om Gunborg har till sin karaktär liknats vid Cora Sandels självbiografiska böcker om Alberte. Den sista boken om Gunborg, ...när du kommer ut i livet, utkom 1966, men Dahl fortsatte skildra sitt liv i flera ytterligare böcker, där hon i stället använde sitt riktiga namn.[1] 1965 blev Dahl första kvinna att mottaga Litteraturfrämjandets stora pris (även kallat Boklotteriets stora pris, men kanske mest känt som Lilla Nobelpriset).[2][12] Artur Lundkvist upprördes över Dahls självbiografiska verk och skrev ett öppet brev till henne i Svenska Dagbladet den 30 januari 1980, på dagen två år innan hennes död.[7] Utanför Vilans skola vid Danvikshems fot finns ett magnoliaträd som Dahl donerade 1979 efter att hon fick Sofia hembygdsförenings Magnoliapris. Magnolian förstördes 2010 men återplanterades av Nacka hembygdsförening 2011. Här firar boende magnoliadagen till minne av författarinnan i månadsskiftet april/maj[13]. EftermäleUtbildningsradion gjorde 1987 ett författarporträtt av Tora Dahl.[14]
År 1999 gjorde Radioteatern en uppsättning i flera delar utifrån Tora Dahls arton självbiografiska böcker i dramatisering av Gunilla Abrahamsson. I en artikel i Dagens Nyheter samma år beskrivs Dahls arton volymer med orden: "Sakliga, gripande och av stor vikt som historiska dokument över nästan hundra svenska år, menar de flesta kritiker."[7] I november 2018 fick hon en park i Stockholm uppkallad efter sig. Den tidigare namnlösa kvartersparken i stadsdelen Fredhäll på Kungsholmen heter nu Tora Dahls park. BibliografiRomaner
Självbiografiskt
Övrigt
Medverkan i antologier
Flertalet av Tora Dahls böcker har kommit i nyutgåvor och getts ut som talböcker. Priser och utmärkelser
Referenser
Vidare läsning
|
||||||||||||||||||||||||||||||||
