|
Tension myosit syndromTension myosit syndrom (TMS) är ett tillstånd som karakteriserat av psykosomatisk smärta i rörelseapparaten och neurologiska symtom, exempelvis ryggsmärtor.[1][2][3][4]TMS-diagnosen och behandlingsprotokollet är inte accepterade av den traditionella medicinska vetenskapen[2][5][6]. Upphovsman till begreppet är John E. Sarno, en professor i klinisk rehabilitering vid New York University School of Medicine och praktiserande läkare på Rusk Institute of Rehabilitation Medicine vid New York University Medical Center. Han har beskrivit TMS i fyra böcker, [7][8][9][10] och har uttalat att tillståndet kan vara inblandat även i andra smärttillstånd.[2] Behandlingsprotokollet för TMS inkluderar undervisning, att skriva om känslomässiga bekymmer, återvändande till en normal livsstil, och för vissa patienter, stödmöten eller psykoterapi[1][11] År 2007 publicerade David Schechter (en läkare och före detta student till Sarno) en studie av TMS-behandling för ryggsmärta som visade att 54 procent av patienterna blev hjälpta av behandlingen. I termer av statistisk signifikans och effektivitetsmått presterade metoden bättre än liknande studier av psykologiska interventioner för ryggsmärta.[1] TMS och Sarnos behandlingsmetoder har fått stor uppmärksamhet i USA, bland annat ett inslag i ABC:s 20/20;[6], ett avsnitt av Larry King Live;[12], en intervju med Medscape;[2] och artiklar i Newsweek,[13] The Seattle Times,[14] and The New York Times.[5] Exempel på läkare som stödjer TMS är Andrew Weil[15][16] och Mehmet Oz.[17] Exempel på kända patienter som blivit behandlade för tension myosit syndrom är John Stossel,[6][4] Howard Stern",[18] and Anne Bancroft.[5] SymtomRyggsmärta omnämns ofta som ett symtom på TMS.[1][3][4][14][19][11] Sarno definierar dock symtomen på TMS mer brett än endast ryggsmärta:
DiagnosFöljande är en lista med punkter som Schechter och Sarno föreslår för att diagnostisera TMS:
Schechter och Sarno föreslår att om en patient inte har möjlighet att besöka en läkare som är kunnig inom TMS, bör patienten besöka en vanlig läkare för att utesluta frakturer, tumörer och infektioner. [20][14] BehandlingBehandlingsprotokollBehandlingsprotokollet för TMS innefattar undervisning, att skriva om känslomässiga saker och återvändande till en normal livsstil. För patienter som inte återhämtar sig så snabbt, innefattar protokollet också stödgrupper och/eller psykoterapi.[1][11] Sarnos behandlingsprotokkoll används av Harvard RSI Action Group, en frivilligorganisation för studenter, som del av deras förebyggande undervisning och stödprogram för människor med musarm och liknande åkommor.[21]
Undervisning kan ta formen av besök på läkarmottagning, föreläsningar samt böcker och inspelningar. Undervisningen innefattar de fysiologiska och psykologiska aspekterna av TMS.[1][11] Enligt Schechter möjliggör undervisningen för patienten att “lära sig att deras fysiologiska tillstånd faktiskt är godartat och att den funktionsnedsättning de upplever är en konsekvens av smärtrelaterad rädsla och inlärning, och inte har att göra med risken för ytterligare 'skada.'”[1]
Sarno föreskriver att varje patient dagligen bör planera för att ha tid att tänka och skriva om bekymmer som kan ha lett till patientens undertryckta känslor. Han rekommenderar följande två skrivuppgifter:
Schechter utvecklade en 30-dagars dagbok som han kallade “The MindBody Workbook” för att hjälpa patienten att skriva ner känslomässigt viktiga händelser och se sambandet mellan dessa och de fysiska symtomen. Enligt Sarno och Schechter leder daglig repetition av den psykologiska processen med tiden till att medvetenhet ersätter förträngning av känslor.[22]
För att återgå till en normal livsstil, uppmanas patienterna att göra följande:
Sarno använder stödgrupper för patienter som inte snabbt återhämtar sig. Sarno uppger att stödgrupper (a) tillåter patienten att utforska de känslomässiga problemen som kan orsaka symtomen och (b) gör det möjligt att repetera lärdomar från den tidigare undervisningen.[11]
Sarno säger att ungefär 20 % av hans patienter behöver psykoterapi. Han föreslår “korttids, dynamisk, analytiskt orienterad psykoterapi”.[11] Schechter säger att han använder psykoterapi för ungefär 30 % av sina patienter och att sex till tio sessioner per patient behövs.[1] Medicinska bevisEn studie av Schechter vid Seligman Medical Institute, skriven tillsammans med Arthur Smith, fann att behandling av TMS uppnådde en 57-procentig framgångsprocent bland patienter med kronisk ryggsmärta. Artikeln har inte blivit publicerad i någon formell vetenskaplig, s.k. peer-reviewed tidskrift.[23] En publicerad studie från 2007 av Schechter, Smith och Azen, fann en 54 % framgångsprocent för behandling av TMS med ryggsmärta (“P”<.00001).[24] Behandlingen bestod av besök på mottagningen, hemstudier, skriva om känslomässiga saker och psykoterapi. Patienterna i denna studie hade i genomsnitt levt med smärta i 9 år. Patienter med mindre än 6 månader av smärta uteslöts från studien.[1] Schechter, Smith och Azen jämförde också sina resultat med tre studier av andra psykologiska behandlingar av kronisk ryggsmärta. De tre icke-TMS-relaterade studierna valdes ut med hjälp av (a) ett kvalitetsmått, såsom Cochrane collaboration bedömt det, (b) likheten mellan deras smärtmått och de mått använda I TMS-studien. Av de tre icke-TMS-relaterade studierna visade endast en (Turners studie) statistiskt signifikanta resultat. Jämfört med TMS-studien visade Turners en lägre framgångsprocent och hade följaktligen en lägre grad av statistisk signifikans (“P”<.05).[1] Schechter m.fl. framförde att fördelen med TMS-behandling är att man på detta vis undviker riskerna som är kopplade till operationer och medicinering, men påpekar också att riskerna med TMS-behandling är mindre kända, på grund av det låga antalet patienter som studerats så långt.[1] TeoriEnligt Sarno, är TMS ett tillstånd under vilket känslomässig stress orsakar fysisk smärta och andra symtom. Han teori föreslår att det autonoma nervsystemet minskar blodflödet till musklerna, nerverna eller andra vävnader, vilket leder till syrebrist, som upplevs som smärta och spänning i de berörda vävnaderna.[11][2][25] Sarno resonerar att eftersom patienter ofta uppger att ryggsmärta verkar röra sig mellan olika ställen i ryggen, så tyder detta på att smärtan inte orsakas av en fysisk felaktighet eller skada.[10] Sarno hävdar att den underliggande orsaken till smärtan är sinnets försvarsmekanism mot omedveten stress och känslor såsom ilska och ångest. Den medvetna hjärnan distraheras av den fysiska smärtan samtidigt som den psykologiska bortträngningen trycker ner ilskan i det omedvetna, och därmed hindrar den från att nå medvetandet.[19][26] Sarno anser att när patienter upptäcker att symtomen endast fyller rollen av att distrahera, att symtomen inte fyller något annat syfte, så försvinner symtomen. TMS kan på detta vis ses som ett psykosomatiskt tillstånd och har ibland kallats “distraktionssmärta-syndromet”.[20] Sarno är en högljudd kritiker av skolmedicin när det gäller diagnostiseringen och behandlingen av ryggsmärta. Den traditionella behandlingen förseskriver vila, sjukgymnastik, fysisk träning och/eller operation.[8] KritikTMS-diagnosen är inte accepterad av traditionell medicinsk vetenskap.[5][6] Sarno har självt sagt I en intervju med “Medscape Orthopaedics & Sports Medicine” att 99,999 % av läkare inte godtar denna diagnos.[2] Samtidigt som den stora majoriteten av läkare inte accepterar TMS, finns det framträdande läkare som accepterar diagnosen. Andrew Weil, en känd läkare och förespråkare av alternativmedicin rekommenderar TMS-behandling för ryggsmärta.[15][16] Mehmet Oz, en TV-personlighet och professor i kirurgi, har med TMS-behandling i sina fyra rekommendationer för att behandla ryggsmärta. [17] Richard E. Sall, en läkare som skrivit en bok om arbetsskador, har med TMS bland tillstånd som han ser som tänkbara orsaker till sjukfrånvaro. [27] Kritiker inom traditionell medicin för fram att varken den bakomliggande teorin bakom TMS eller effektiviteten hos behandlingen har blivit ordentligt testade. De nämner placeboeffekten och regression mot medelvärdet som tänkbara förklaringar för konceptets framgång. Patienter kommer ofta till läkaren när smärtan är som värst, och smärtuppskattningar förbättras över tiden även om de inte behandlas och de flesta återhämtar sig från ryggsmärta inom några veckor utan någon behandling alls.[28] Teorin om TMS har också blivit kritiserad som alltför förenklad för att förklara komplexiteten i kronisk smärta.[6] Sarno har svarat att han haft framgång med många patienter som har provat alla andra behandlingsmetoder, vilket han hävdar stödjer att regression mot medelvärdet inte är orsaken.[6] Dessutom har den uttalade kritiken mot Sarnos idéer lett till en motkritik från Sarnos anhängare. Dessa pekar på att behandling för smärtproblem omsätter miljontals dollar och sysselsätter tusentals läkare, sjukgymnaster, massörer, kiropraktorer och andra, och att dessa skulle förlora på om det visade sig att Sarnos diagnos är korrekt. Källor
|