Syrma

Syrma (ι)
Observationsdata Epok: J2000.0
Stjärnbild	Jungfrun
Rektascension	14^t 16^m 00,86951^s[1]
Deklination	-06° 00′ 01,9633″[1]
Skenbar magnitud (${\displaystyle V}$)	4,08[2]
Stjärntyp
Spektraltyp	F7IV-V[3]
U–B	+0,02[4]
B–V	+0,52[4]
Astrometri
Radialhastighet (${\displaystyle R_{v}}$)	12,51 ± 0,18[5] km/s
Egenrörelse (µ)	RA: -26,31[1] mas/år Dek.: -419,38[1] mas/år
Parallax (${\displaystyle \pi }$)	44,97 ± 0,19[1]
Avstånd	72,5 ± 0,3 lå (22,24 ± 0,09 pc)
Absolut magnitud (${\displaystyle M_{V}}$)	2,4[3]
Detaljer
Massa	1,5 ± 0,05[3] M☉
Radie	2,5[6] R☉
Luminositet	8,7[6] L☉
Temperatur	6 282[7] K
Metallicitet	-0,11[7]
Vinkelhastighet	16[3] km/s
Andra beteckningar
99 Virginis, BD- 05° 3843, FK5 525, GJ 9473, HD 124850, HIP 69701, HR 5338, SAO 139824

Syrma eller Jota Virginis ( ι Virginis, förkortat Jota Vir, ι Vir) som är stjärnans Bayerbeteckning, är en dubbelstjärna belägen i östra delen av stjärnbilden Jungfrun. Den har en skenbar magnitud på +4,08[2] och är synlig för blotta ögat. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 45 mas,[1] beräknas den befinna sig på ett avstånd av 72,5 ljusår (22,2 parsek) från solen.

Nomenklatur

Jota Virginis har det traditionella namnet Syrma, som kommer från det arabiska سرما (تطريز sirmā.[8] Den Internationella astronomiska unionen organiserade år 2016 en arbetsgrupp om stjärnnamn (WGSN)[9][10][11] med uppgift att katalogisera och standardisera riktiga namn för stjärnor. WGSN fastställde namnet Syrma för denna stjärna den 12 september 2016 vilket nu är infört i IAU:s Catalog of Star Names.[12]

Egenskaper

Syrma är en gulfärgad stjärna i huvudserien av typ F och av spektralklass F7IV-V[3] Stjärnan har en massa som är 1,5 gånger större än solens och en radie som är 2,5 gånger solens radie.[6] Den utsänder från sin yttre atmosfär 8,7 gånger mer energi än solen vid en effektiv temperatur på 6  282[7] K.

Syrma är en astrometrisk dubbelstjärna. Dess följeslagare stör regelbundet primärstjärnan, vilket gör att denna wobblar runt dess gemensamma tyngdpunkt.[3] En preliminär omloppsperiod på 55 år har beräknats.[3] Följeslagaren har inte observerats direkt, men baserat på dess massa (0,6 M ☉) kan den vara en huvudseriestjärna eller en vit dvärg.[3] Den påverkar också primärstjärnans drivande radiella hastighet.[13]

År 2011 noterades att den svaga huvudseriestjärnan av typ K, HD 125354, hade en liknande egenrörelse genom rymden och var sannolikt fysiskt associerad.[14] Ett annat dokument från 2015 stödde denna hypotes. Stjärnan, som ligger 1,2 ly (0,37) bort från Syrma, är i sig själv en nära dubbelstjärna med en annan stjärna åtskild endast 0,33 bågsekunder från huvudstjärnan.[15]

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

Referenser

1. ^ [ ] van Leeuwen, F.; et al. (2007). "Validation of the new Hipparcos reduction". Astronomy and Astrophysics. 474 (2): 653–664. Bibcode:2007A&A...474..653V. arXiv:0708.1752 Freely accessible. doi:10.1051/0004-6361:20078357.
2. ^ [ ] Gray, R. O.; Napier, M. G.; Winkler, L. I. (2001). "The Physical Basis of Luminosity Classification in the Late A-, F-, and Early G-Type Stars. I. Precise Spectral Types for 372 Stars". The Astronomical Journal. 121 (4): 2148. Bibcode:2001AJ....121.2148G. doi:10.1086/319956.
3. ^ [ ] Gontcharov, G.A.; Kiyaeva, O.V. (2010). "Photocentric orbits from a direct combination of ground-based astrometry with Hipparcos II. Preliminary orbits for six astrometric binaries". New Astronomy. 15 (3): 324. Bibcode:2010NewA...15..324G. arXiv:1606.08182 Freely accessible. doi:10.1016/j.newast.2009.09.006.
4. ^ [ ] [Mermilliod, J.-C. (1986). "Compilation of Eggen's UBV data, transformed to UBV (unpublished)". Catalogue of Eggen's UBV data. Bibcode:1986EgUBV........0M.4]
5. Maldonado, J.; Martínez-Arnáiz, R. M.; Eiroa, C.; Montes, D.; Montesinos, B. (2010). "A spectroscopy study of nearby late-type stars, possible members of stellar kinematic groups". Astronomy and Astrophysics. 521: A12. Bibcode:2010A&A...521A..12M. arXiv:1007.1132 Freely accessible. doi:10.1051/0004-6361/201014948.
6. ^ [ ] Malagnini, M. L.; Morossi, C. (November 1990). "Accurate absolute luminosities, effective temperatures, radii, masses and surface gravities for a selected sample of field stars". Astronomy and Astrophysics Supplement Series. 85 (3): 1015–1019. Bibcode:1990A&AS...85.1015M.
7. ^ [ ] Mallik, Sushma V. (December 1999). "Lithium abundance and mass". Astronomy and Astrophysics. 352: 495–507. Bibcode:1999A&A...352..495M.
8. Allen, R. H., (1963). Star Names: Their Lore and Meaning (Reprint ed.). New York, NY: Dover Publications Inc. p. 472. ISBN 0-486-21079-0.
9. IAU Working Group on Star Names (WGSN), International Astronomical Union, hämtad 22 maj 2016.
10. IAU Formally Approves 227 Star Names, International Astronomical Union, hämtad 24 november 2016.
11. NAMING STARS: List of IAU-approved Star Names as of 24.11.2016, International Astronomical Union, hämtad 24 november 2016.
12. "IAU Catalog of Star Names". Hämtad 28 juli 2016.
13. Borgniet, S.; Lagrange, A.-M.; Meunier, N.; Galland, F. (2017). "Extrasolar planets and brown dwarfs around AF-type stars". Astronomy & Astrophysics. 599: A57. Bibcode:2017A&A...599A..57B. arXiv:1608.08257 Freely accessible. doi:10.1051/0004-6361/201628805.
14. Shaya, Ed J.; Olling, Rob P. (January 2011). "Very Wide Binaries and Other Comoving Stellar Companions: A Bayesian Analysis of the Hipparcos Catalogue". The Astrophysical Journal Supplement. 192 (1): 2. Bibcode:2011ApJS..192....2S. arXiv:1007.0425 Freely accessible. doi:10.1088/0067-0049/192/1/2.
15. Fuhrmann, K.; Chini, R. (2015). "Multiplicity Among F-Type Stars. II". The Astrophysical Journal. 809: 107. Bibcode:2015ApJ...809..107F. doi:10.1088/0004-637X/809/1/107.

Externa länkar

• https://www.universeguide.com/star/syrma
• http://stars.astro.illinois.edu/sow/syrma.html