Sylvia (fåglar)

Sylvia
Svarthätta (Sylvia atricapilla), hane
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljSylvior
Sylviidae
SläkteSylvia
Vetenskapligt namn
§ Sylvia
AuktorScopoli, 1769

Sylvia, bildat av det latinska ordet silva som betyder 'skog', är ett släkte med små insektsätande fåglar, ibland kallade äkta eller typiska sångare, som tillhör familjen sylvior (Sylviidae).

Egenskaper

Sylviasläktets arter återfinns dels i tempererade och subtropiska områden i västra palearktis, med sitt centrum runt Medelhavet, dels lokalt i olika delar av Afrika. Många av arterna inom släktet Sylvia uppvisar könsdimorfism, med distinkta hon- och handräkter. Ett vanligt kännetecken är att hanen hos vissa arter har ett svart fjäderparti på huvudet och att detta parti är brunt eller gråaktigt hos honan. Arter som häckar i de tempererade områdena är oftast utpräglade flyttfåglar, men vissa av dessa är stannfåglar. Släktets karaktäriseras oftast av arter som är mycket aktiva och rörliga och återfinns i ganska öppna skogs- och buskbiotoper.

Arter i släktet

Exakt vilka arter som tillhör släktet har varit kontroversiellt. Genetiska studier[1] visar att svarthättan är närbesläktad med trädgårdssångaren, men även fyra till fem afrikanska arter som tidigare behandlades som timalior: príncipesångaren, rödnäbb, kattsångare och de båda nunnesångarna. Denna grupp skildes åt från övriga Sylvia-sångare som ärtsångare och törnsångare för hela 15 miljoner år sedan. Av den anledningen lyfte BirdLife Sveriges taxonomikommitté 2020 ut den senare gruppen som ett eget släkte, Curruca.[2] Den tongivande internationella auktoriteten International Ornithological Congress (IOC) gör även det samma.[3] Sylvia i begränsad mening består därför numera av följande arter:[3]

Referenser

Noter

  1. ^ Cai, T., A. Cibois, P. Alström, R.G. Moyle, J.D. Kennedy, S. Shao, R. Zhang, M. Irestedt, P.G.P. Ericson, M. Gelang, Y. Qu, F. Lei, and J. Fjeldså (2019), Near-complete phylogeny and taxonomic revision of the world's babbler (Aves: Passeriformes), Mol. Phylogenet. Evol. 130, 346-356.
  2. ^ Asplund, G., Lagerqvist, M., Jirle, E., Fromholtz, J., Tyrberg, T. (2020). ”Förändringar i Tk:s lista”. Vår fågelvärld (5). https://cdn.birdlife.se/wp-content/uploads/2020/11/Rapport-11-komplett.pdf. Läst 14 oktober 2020. 
  3. ^ [a b] Rasmussen P & D Donsker (Eds). 2020. IOC World Bird List (v10.2). doi :  10.14344/IOC.ML.10.2.

Källor

Artikeln är delvis översatt från engelska wikipedias artikel Typical warbler, läst 2008-08-02, där följande källor anges:

  • Alström, Per; Ericson, Per G.P.; Olsson, Urban & Sundberg, Per (2006): Phylogeny and classification of the avian superfamily Sylvioidea. Molecular Phylogenetics and Evolution 38(2): 381–397. doi:10.1016/j.ympev.2005.05.015
  • Del Hoyo, J.; Elliot, A. & Christie D. (editors). (2006). Handbook of the Birds of the World. Volume 11: Old World Flycatchers to Old World Warblers. Lynx Editions. ISBN 84-96553-06-X.
  • Helbig, A. J. (2001): The characteristics of the genus: Phylogeny and biogeography of the genus Sylvia. In: Shirihai, Hadoram: Sylvia warblers: 24–28. Princeton University Press, Princeton, N.J. ISBN 0-691-08833-0
  • Jønsson, Knud A. & Fjeldså, Jon (2006): A phylogenetic supertree of oscine passerine birds (Aves: Passeri). Zoologica Scripta 35(2): 149–186. doi::10.1111/j.1463-6409.2006.00221.x (HTML sammanfattning)

Övriga källor

  • Larsson, Lars (2001) Birds of the World, CD-rom
  • Mullarney, K., Svensson, L., Zetterström, D. (1999). Fågelguiden, Europas och medelhavsområdets fåglar i fält. (första upplagan). Stockholm: Albert Bonniers förlag. ISBN 91-34-51038-9 

Externa länkar