|
Sydfladdermus
Sydfladdermus[4] (Eptesicus serotinus), fladdermusart i familjen Vespertilionidae (läderlappar). En stor fladdermusart med en vingbredd på cirka 34–38 centimeter, kroppslängd mellan 6 och 8 centimeter (huvud och bål) och vikt upp till 35 gram.[5] Pälsen är rödbrun på ovansidan, ljusbrun på buken.[6] Svanslängden är 5 till 6 cm och underarmarna är 4,9 till 5,7 cm långa. Denna fladdermus har 1,0 till 1,8 cm långa bakfötter och 1,4 till 1,8 cm stora öron.[7] VanorSydfladdermusen har ett karakteristiskt flygsätt där den omväxlande dyker och stiger. Jagar dels med början före skymningen, dels framåt gryningen. Födan består främst av skalbaggar och nattflyn.[8] Arten föredrar skogsmiljö, men kan uppehålla sig också i mer kulturpåverkade biotoper, även i samhällen.[5] Vintersömnen är lång, från september–oktober till april–maj. Parningen äger troligen rum under hösten, och en eller två ungar föds i maj–juni. Ungarna blir flygga efter 3 till 4 veckor.[8] Sydfladdermus kan utföra vandringar över upp till 100 km mellan platsen för övervintringen och platsen där ungarna föds. Liksom hos flera andra fladdermöss i Europa bildar honor före ungarnas födelse egna kolonier som är skilda från hannarna.[9] Lätet är en serie snabba skrin, med en medelfrekvens på 25 kHz.[6] Man tror att sydfladdermus är det första exemplet på ett däggdjur som parar sig utan penetration [10] UtbredningSydfladdermusen finns i SÖ England, Danmark, hela Central- till Sydeuropa, vidare österut till södra och mellersta Asien samt Nordafrika.[5] Dock mycket sällsynt i Sverige; endast enstaka fynd i Skåne, där den iakttogs för första gången 1982, längst ostkusten och på Öland.[11] Arten når i bergstrakter 1440 meter över havet.[9] I Sverige togs sydfladdermus upp på 2010 års rödlista från Artdatabanken som starkt hotad.[2] Referenser
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
