Sydafrikansk pingvin

Sydafrikansk pingvin
Status i världen: Starkt hotad[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
UnderklassNeognathae
OrdningPingvinfåglar
Sphenisciformes
FamiljPingviner
Spheniscidae
SläkteSpheniscus
ArtSydafrikansk pingvin
S. demersus
Vetenskapligt namn
§ Spheniscus demersus
AuktorLinné, 1758
Utbredning
Synonymer
Glasögonpingvin

Sydafrikansk pingvin[2] (Spheniscus demersus) är en art i familjen pingviner.[3] Arten lever på eller nära den afrikanska kusten från Angola till Sydafrika och är vanlig i djurparker.

Utseende och fältkännetecken

Tre sydafrikanska pingviner

Sydafrikansk pingvin blir 60 till 70 centimeter lång och når en vikt på 2,2 till 3,5 kilogram.[4]. Dess fjäderdräkt är kontrasterande svartvit. Från den svarta näbben går en rosa fjäderlös fläck till ovansidan av ögat och fortsätter som en orbitalring runt ögat. Huvudets framsida, haka och rygg är svarta, buken är huvudsakligen vit men den har en svart u-formad strimma som går tvärs över bröstet.

Utbredning och beståndsutveckling

Knappt 67 000[1] sydafrikanska pingviner lever vid Afrikas sydvästra kustlinje från Angola och Namibia till Sydafrika, ofta på närliggande öar. Utbredningsområdet fortsätter på Sydafrikas östkust till den tidigare provinsen Natal. Beståndet har minskat betydligt under den senaste tiden på grund av ökad fartygstrafik och oljeutsläpp ifrån oljetankers. IUCN listar arten som starkt hotad[1] och den är fridlyst i alla stater där den häckar. Sydafrikansk pingvin förekommer även på djurparker över hela världen.

Ägg av sydafrikansk pingvin.

Ekologi

Sydafrikansk pingvin vistas alltid nära kusten och lägger sina ägg i fördjupningar vid stranden som de skrapar fram med fötterna. Redet fodras med träbitar och fjädrar. Ibland placerar de även sina bon i bergsskrevor. Vanligen läggs två ägg åt gången. Ungarna genomför sin postjuvenila ruggning efter cirka tre månader då den anlägger sin adulta fjäderdräkt.

Fågeln lever av stimlevande fisk, normalt fem till tolv centimeter långa och framför allt Engraulis capensis, Sardinops ocellata, Sufflogobius bibarbatus och Etrumeus teres.[5] Arten dyker efter sina byten medeldjupt, ner till 130 meters djup noterat, gärna samarbetande i grupper om 25–165 individer.[6]

Namn

Ibland kallas den på svenska för glasögonpingvin.[7][8]

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 16 augusti 2009.

Noter

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2020 Spheniscus demersus . Från: IUCN 2020. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 20 januari 2021.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
  3. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 <http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download>, läst 2015-01-01
  4. ^ Sinclair, Ian; Hockey, Phil; Tarboton, Warwick; Ryan, Peter (2011). Sasol Birds Of South Africa. Struik.. sid. 22. ISBN 9781770079250 
  5. ^ Martínez, I., Christie, D.A., Jutglar, F. & Garcia, E.F.J. (2018). African Penguin (Spheniscus demersus). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/52469 12 januari 2018).
  6. ^ Ryan, P. G., Edwards, L. & Pichegru, L. (2012) African Penguins Spheniscus demersus, bait balls and the Allee effect. Ardea 100: 89–94.
  7. ^ "Glasögonpingvin". Arkiverad 24 september 2015 hämtat från the Wayback Machine. Schleich.s.com. Läst 4 december 2014.
  8. ^ "Kommissionens förordning (EG) nr 1332/2005 av den 9 augusti 2005 om ändring av rådets förordning (EG) nr 338/97 om skyddet av arter av vilda djur och växter genom kontroll av handeln med dem". EUR-Lex, 2005. Läst 4 december 2014.

Externa länkar