|
Svenska baletten i Paris  Svenska Baletten i Paris, Les Ballets Suédois, var en balettensemble, verksam i Paris 1920–25, med hemmascen på Théâtre des Champs-Élysées, men med turnéer såväl i Europa som USA. Baletten var 1920 grundad och ledd av Rolf de Maré i samarbete med koreografen Jean Börlin. Det var världens tredje privatägda, oberoende balettensemble (efter Sergej Djagilevs och Anna Pavlovas).[1] Baletten var en nyskapande kraft under mellankrigstiden genom sin ambition att i verket kombinera dans, drama, måleri, poesi, musik, akrobatik, circus, film och pantomim. HistoriaFörebild var den Ryska baletten och Sergej Djagilev, som hade verkat sedan 1909. Under fem år satte Svenska baletten upp 26 olika produktioner där många av tidens främsta tonsättare och bildkonstnärer var representerade. Koreografin till samtliga baletter skapades av Jean Börlin, och flertalet dansare hämtades från Operabaletten i Stockholm. Bland solisterna märktes förutom Jean Börlin Jenny Hasselquist och Carina Ari som här fick sitt internationella genombrott 1920.[1] Inledningsvis var inriktningen nationalromantisk. Midsommarvaka 1920 byggde på ett tidigare verk av Hugo Alfvén med dekor och scenografi av Nils von Dardel. Musiken i Midsommarvaka präglas starkt av svensk folkton. Detta gällde även i minst lika hög grad musiken till De fåvitska jungfrurna av Kurt Atterberg med scenografi av Einar Nerman. Efterhand blev uttrycksmedlen mer radikala i mötet med tidens avantgarde och moderna dans. Nationalromantik och neoklassicism fick lämna plats för expressionism och modernism som i Viking Dahls nykomponerade Maison de fous (Dårhuset). Vidare kom även internationella konstnärer som Fernand Léger och Francis Picabia att engageras liksom tonsättare som Darius Milhaud och Erik Satie för helt nya produktioner. Baletten samlade sina medarbetare ur tidens mest begåvade avantgarde: diktare som Paul Claudel, Jean Cocteau, Pär Lagerkvist och Luigi Pirandello, scenografer som Fernand Léger, Nils Dardel och Francis Picabia samt tonsättare som Erik Satie, Darius Milhaud, Arthur Honegger, Kurt Atterberg och Hugo Alfvén. Även en kortfilm beställdes, av René Clair ("Entr'acte", 1924).[1] Mellan 1920 and 1925, hade baletten skapat 26 verk i totalt 2800 framträdanden i 146 städer i Europa och USA. Deras uppsättningar var mycket uppmärksammade i den samtida pressen.[2] Intresset för ensemblen har återväckts i vår tid, med både internationella utställningar och nyskapelser av balettens verk. Vid Kungliga Operans 225-årsjubileum 1998 gavs ett program med fyra av Svenska balettens verk: Skating Rink, Dervischer och Within the Quota med koreografi av Millicent Hodson och Kenneth Archer samt El Greco i koreografi av Ivo Cramér.[1]
Se ävenReferenser
Vidare läsning
|